(ÖP ————VL I Desperado med sin käpp fullt ut så god son någon annan med sin käpp? — Rakt ut! — han bär den så, det är hans sätt! Verlden blir aldrig en smul bättre! ro. pade hr Desperado, De hålla nog grann: tal om det, och ge ut lasstals med förord. ningar och påbud; men det är min tanke att den blir halsstarrigare och odrägligare fö: hvar deg. Ivgen ger vika så mycket som er tomsbredd, och den som vill komma någor hvart, måste kruffas och trängas och brottas oupphörligt för att slå sig igenom, samt vars glad, om hen slipper undan med ett blått öga ibland, Hvarenda dag är det någon förargelse; men det är detsamma, Verlden skall ej få sturskas öfver, att den kan kujonera en Desperado, som den gör med de andra atackrarne. Desterado känner sipa rättigheter. Desperado är så god som en ann. Desperado bkall stå på sig, tills han stupar. Han är ej skapt att ge vika, så länge han heter Desperado. Det är ett godt namn — aldrig har någon fade verit en kruka, och jag är !ullt och fest besluten att hålla leken ut, ecm alla de mina, Om en åsna konnor mig, knoffar jag igen, och jag går ej ur vägeb, om än en kanonkula kom hvinande utåt gatan eller ett lokomotiv sältandes rätt emot mig. Rak i ryggen, framåt marech!. är miit valspråk. Ge dem så mycket de tåla, är min lära, och så länge en enda bit af Desperado finnes qvar, så länge en benknota bäpger ihop på honom, är det han, som man ser marschera så bred midt i stråkvägen, link och färdig vid första vink, med rocken hopknäppt till hakan och en god knytnäfve i hvardera handen, ; Desperados ansigte har likasom stelnat i det barska uttrycket af beständigt trots och bot, Hans panna ligger uti dystra veck