vinkar och välmenta uppmuntringar i form af sparkar och slag, utan förblantla dem med småaktig kitslighet, och försvara sig med tänder och klor. Hundar äro så ilskna, säger Desperado. Hans hundar löpa alltid bort ifrån honom. Hundar äro så otacksammal, .!agar han. Olyckliga , esperado! Huru skall han bärda ut; tills ver, den hunnit blifva så eftergifven och medgörlig, 2! den i allting rättar sig efter hans hufyna: . väg i rät . På gatan tager khan alltid sin ökomlinie från ett ställe till ett annat, iba, är mande ur sin skolmatematik, att detta ginaste vägen mellan tvenne punkter. Och likaväl bar folk ej försyn för att knuffa honom än till höger, än till venster. Hvarföre gå de då ej ur vägen för herr Desperado? Och sedan vid porten, då brefven utdeas! I Desperado vill ha sina bref. Hvad är na2 än att en menniska vill ha sina ref? Låt bli att trävgas! säger någon, i det han ger den otålige Desperado en knuff i sidan med armbågen. Vänta, tilis det blir er tur!s ropar en en med en upplysande knuff i motsatta sidan: Men Desperado stretar genom trängseln, ast besluten, att han skall hafva sitt bref. annan andra menniskor får sina, på bekostrad af krossade liktornar, tillskrynklade och önderslitna kläder, kvuffar och puffar — a, kanske sin dyrbara kråsnål till på köset; men stor sak! — han bar ändå fått ina bref först, fem minuter vunna eller så id pass. Hvilken triumf! hvilken seger! Det 7 väl sapnt, att herr Desperado efter en ådan batalj behöfver mycket mer än de