Aftonbladet – 8 maj 1871, sida 2

le vore det angeiäzet att icke ha ala uda kamrater. Hr Faxe erinrade om att : sa qvaliftkationer och dermed följande tu : ötning af myndigheterna skulle kunna få jr stackare i alla afseenden erkänd som utvare. Det vore då bättre att allmänheten If bestämde. Hr v. Gegerfelt visade, att ks in i alla fall icke kauda förekomma att vanofrejdad person nigåfva ett flygblad, ia, h det vore lika illa. I lö:de 8 funnes förl. igt ett korrektiv. Efter en ytterligarel,. skussion, i hvilken hrr Rydin, Faxe m. i. at itogo, bifölls Y vid austäild votering medl, röster mot 24. som voro för åtarremis3, . Anzåen!e 15, hvilken diskaterades mo-2 entvis, uppstod en längre öfverläggning. c von Koch framhöll i afseende på dennt ragraf, att daa brottslige bör straffas, och hb ledes att den som fäörfettat en åtalad skrift !y, alia händelser bör ensvars för densamma. r Rydin åter visade, ait dot ej kunde vara ottsligt att skrifva något, som man ickel. naade att utgifva, utan det brottsliga låge ti att giva spridning åt hvad som Fere olag-. st. Yrkade birall till utskottets förslag. p r Nordström ansig icke den ifrågavarande öfvereusstämma med den 11:te och yrkade å erremiss. Grefre H. Hamilton jemförde förq a momentet i denna paragtal fed det tredje I eh ville at jemförelsen åraga den slutsats, l. tt en person efter det ena momentet skulle ud anna biifva förklarad brottsig och eoligt!y st andra frikännas; yrkade återremiss. Hr ydin visade skiljaktigheten i de båda före-is skrifterna, Afven grefve C. G. Mörner fann , ;reskrifterna otydliga och yrksda återremiss, örsta momentet blef emeilertid, efter någon it tterligare utveckling å båda sidor, förklaadt hvilarde till gruodlagsenlig behandling. Utan diskussion fattades samma beslot om ndra momentet. Tredje momentet föreskret,!y tt för innehållet i tidviog eller skrift, som neddelar bidrag af flare författare, stall den; omi egenskap af utgifvare bestämt nämnda onehåll ansvara (första :Omentet bestämmer tt för innehållet ef tryckt skriit ansvarar i1 Umänhet författaren om han sit nama ål, kriften utsatt eller densamme till offentligörande i tryck utlemnat; i annat fall au-: varar boktryckaren). Greivsa C. G. Mörner. ann uttrycket i egenskap af utgifvare. förl, bestämdt och yrkads äterremiss. Geefve i. Henning Hamilton fann det oriktigt, att om i; 0 parson, hvilken vere utgifvare, icke be-l unne sig närvarande, då en medarbetare in-: förde en brottslig artikel, denne sansre skulle undgå ansvarochutgifvaren bli förklarad brotts. lig. Hr Rydin erinrade om, attiden rätte utnifvarens frånvaro det alltid skulle fion2s någon anust som i hans ställe bestämde skriftens innehåll. och det vore då, enligt raomentets innehåll, den senare som fingel bära ansvaret. Grefve C. G. Mörner fann äfven momentet otydligt och hr . Nordström apptäckte en motsägelse mellan detsamma och åttonde paragrafen, hvsrföre båda, liksom grefve Hamilton, yrka!e återremiss. Hr Rydin lemnade några ytterligare lörklaringar, hvarefter äfven detta moment antogs hvilanda till grandlagsenlig behandling. Fjerde momentet bestämmer, att om ej ansvarig författare eller utgivare kan uppgifvas eller ifall derom gjord uppgift varder bestridd och pröfvas vara oriktig, ändå att densamma af den uppgifne författaren eller utgifvaren erkännes, ståude boktryckaren ansvaret. Häremot anmärkte frih. De Gesr, att i momentet icke blifvit bestämdt, hvem som vid en rättegång skall uppgiva den ansvarige utgifvaren, hvilkst väl dock i första band borde tillkomma bokryckaren. Det synte3 tal. betänkligt att låta jaryn afgöra om hvem som vore ansvarig, enär densamma kunde såsom sådan förklara en person hvilken hvarken vore boktryckaren eller hade utsatt sitt namn på skriften. I detta afseende vore det bättre om den gamla bestämmelsen qvarstode, att nembgen boktrycksren finge leda ansvaret från sig på den verklige författaren. Yrkade återremiss, Hr Faxe framhöll det utskottet ansett att författaren bör tilltalas ifall hsns namn står å skriften, men om åklagaren kunde bovisa, att en annan är författaren, denna borde kunna tilltalas. Grefva C. G. Mörner ansåg, att föreskriften skulle incebära alltför stora vådor för boktryckarne, hvilka ej kunde ha reda på innehållet af alit hvad de tryckte. Yrkads återremiss. Afven hr Nordström begärde återremiss. Hr Rydin visade att om blott boktryckaren visste och kunde bevisa af hvem han mottagit manaskriptet till tryckning, så vore han ansvarsfri. Afven hr von Koch och grefve. Henning Hamilton yrkade återremiss. Momentet blef återremitteradt. Sista momentet i paragrafen godkändes. Mot 25, stadgande att lagligheten af åtalad skritts innehåll skall pröfvas af en afnio ladamöter bastående nämnd, hvilken äfven agör, ifall riktigheten af gjord uppgift om skriftens författare eller utgifvare bertrides, enmärktes af hr v. Koch samt grefvarne J. 0. och C. G. Mörner att sistnämnde pröfning borde tillhöra domstol, hvarföre de yrkade återremiss. Häremot erinrade hr Rydin, att just denna bastämmelse om att domstol skulle pröfva, år 1869 framkallat ett häftigt motstånd. Vid anställd votering birölls g med 27 röster mot 10 som voro för återremiss. 26 af förslaget bestämmer om juryns sammansättning. Hr v Koch ansåg att juryns utseende af landstingsiaän och stadsfollmäktige vore mindre lämpligt hvarför tal. föreslog att bland valmännen till Andra karomaren inom stad der boktryckeri fianes skulle nom utlottning bestämmas 36 personer, af vilka vidare hvardera parten hsde rätt att åter utlotta 12, så attslutligan 12 som nämnd återstode. Yrkade äfven återremiss. Greive O. Mörner ansåg att landstingen egentligen vore till för ekonomiska angelägenheter och övskade någon annan valko-poration. Yrkade derföre, äfven han, återremiss. Hr Bergstedt visade att man, för att erhålla tillräckligt upplysta jurymän, måste tillasipa val inom korpo atiover. Att jaryn akulle väljas af valmän till Andra kamsaren skalle åt val handlingen gitva en politisk färg, och dessotom torde intresset tär dossa val biiså ringa att blott ett fåtal af personer, hvilka hade någon direkt fördel afjaryns sammansättning så ena eller andra visst, skulle komma att bestämma densamma, Hr Faze yrkade, på grand af hvad den siste talaren anfört, bitall till punkten. Ar v. Koch ansåg att havs förslag vora egnadt stt vinta demokrater tör sig och eriurada om faran af att vs af jary. D