RIKSDAGEN. Vice talmannen hr Fåhrei reservation med anledning af utgången af för. svarsfrågans behandling vid riks: dagen. Vi omtalade i förgår, att vice talmannen i Första kammaren, hr Fåhrmuas, afgaf en skriftligen affattad rezervation msot beslute i försvarsfrågan, sedan genom läggandet till bandlingarne af det särskilda utskottets förklaring, att någon sammanjemnkning af kamrarnes skiljaktiga beslut i ämnet ej kunde ega rum, frågan var obhjelpligen för denna riksdag undanskjuten. Vi meddela här pedan detta aktstycke, som ger ett klart och kraftigt uttryck åt de känslor, med hvilka en stor del af landets tänkande och fosterländskt sinnade befolkning mottagit det 807gliga budskapet öm försvarsfrågans öde vid riksdagen. Hr Fåbrsenos yttrade: Då Särskilda utskottets utlåtanden i frågan om landtförsvarets ordnande af denna kammare behandlats, har jag icke deltagit i öfverläggningen, emedan, mig förutan, målsmän icke sakpets för de åsigter, som jag i denna fråga hyser. Arendet har nu kommit i det skick, att för derna kammares ledamöter det för närvarande icke kan återstå annet än att reservationsvis beklaga den utgång som frågan erhållit. I sådant afcor ie anhåller jag au att för min del JA uttala den ifliga känsla af vemod. som jag härvid erDet beslut Andra kammaren fattat att icke medgifva den föreslagna utsträckningen af beväringspligten, utan med vilkor af befrielse från indelningsbesväret, är — vi torde alla derom vara ense — en handling af oberäkneliga följder. Jag vill icke, i min egenskap af folkombud, tillmäta mig någon domsrätt derötver; men, hvad än må sägas om bevekelsegrunderna, skola framtida häfdatecknare utan tvifvel fåfängt söka utforska någon grund för denna handling, som kan gifvas färgen af medborgerlig anda, likasom det ock torde blifva svårt att förklara den skärande motsägelse, som företer sig mellan detta uttryck af den parlamentariska viljan och den allmänna mening, som rörande den stora samhällsfrågan, i samklang med pressen, så fosterländskt uttalat sig i nästan alla delar af andet, — Det omförmälda v:lkoret för beväringslagens antagande har både inom och utom riksdagen blifvit så mångsidigt pröfvadt, att för hvarje oväldig någon tvekan om dess rätta halt icke kan ega rum. Om dess härledande från grunden af godtsörelse vill jag dock tillägga nägra ord. Det förnyade förslag till ordnande af lanlets försvar, som K. M:t för riksdagen framagt, är, såsom vi veta, närmast föranledt f len allmänna politiska ställningen inom vår rerldsdel. Unders det tillstånd af osäkerhet, om koptinental-stormakternas ansträngde vvigsrustniogar framkallat, skulle. de närbeägna. ländernas regeringar illa ha vårdat sig mm sina folks öden, om de icke sökt bereda ut nationsalförsvaret möjlig och snar förstärkling. Här, om någonsin, är fara af dröjsnål. Men det erfordras icke någon profetisk nda för att förutse, att detta t stånd icke! san blifva för en längre framtid bestårnae