Aftonbladet – 3 maj 1871, sida 3

och talförmåga beröfvade barnen, hvilkas moderliga omvårdnad skulle biifva hennes lefnads uppgift, och den fastaste förtröstan tili Den, som ensam är mäktig i d: svaga. Hennes bemödanden understöddes af några liktänkande menniskovänner och bland dem, kanske främst den ädelsinnade, frejdade författarinnan Fredrika Bremer, som först väckte allmänhetens sympatier för den lilla anstalten, hvars fortsatta verksamhet då ytterst berodda af de bidrag, som från menniskokärleken kunde tillflyta benne. En tid af ljusare utsigter randades för skolan, då drottning Lovisa, på stiftarinnans och hennes rådgifvares und. anhällan, täcktes såsom beskyddarinna taga anstalten under sitt nådiga hägn, samt skolan sedermera i testamente efter en afliden menniskovän tillförsäkrats ett årligt anslag af 1000 rdr. Om än årsinkomstens ringhet i förhållande till barnens antal, hvilket nu uppgår till 18, ingaf oro för kommande tider, utvecklade skolan likväl ander den ädla, varmbjertade beskyddarinnans vård tillitsfuilt sin gagnande verksamhet. Så kom den 30 Mars dödsbudet från konungaborgen och sänkte hela landet i sorg och bleknade förhoppningarne för skolan, som i den älskade drottningen såg hela sin framtid. Emellan dessa sorgens och den bittra sakpadens moln bryter sig i dag solen åter fram. Drottningens odlingsarbete, af döden hämmadt, är upptaget af konuogen, som med frikostig hand lägger grunden till skolans bestånd, och utlofvar åt densamma sitt konungesliga skydd. Med sådana handlingar häfdar konungen sin höga rätt till den enkla, men vackert betydelsefulla benämningen: Landets Fader,.