Aftonbladet – 3 maj 1871, sida 2

som hon räckta generalen, tilläggande: Min ; Pepe gömde det sorgfälligt, som en relik. Generalen såg först på utanskriften, och började sedan med ett visst intresse läsa brefvet; den unga damen stödde sig vid hans axel och läste det på samma gång. Våra läsare torde påminna sig innehållet af detta bref. Men general Leopoldo Ardsz, som skref det för aderton år sedan, hade alldeles förgätit det. Men säväl han som den unga damen hade alltför god takt och alitför godt bjerta för att låta dess invehåll väcka deras löje. Hvilken vildhjerna jag Var, sade generalen halthögt, och yr i hufvudet sedsn! Det här brefvet var skrifvet till Rarson Ortiz, och ja förvexlade kuverterna... och de ha föreställt sig St jag skref för att inte kormpromettera dem!... O huru det rena, ofördertvade hjertat höjer alt till sin egen renhet, liksom det onda neddragor och ned illvilja befläckar allt, som kominer det nära! Lyckligtvis påträffade de, då de vände om bladet, några ord angående Margarita, hvarigenom hela uppträdet åter erhöll en gladare karakter. Hon hade med sig sitt odrägliga bihang — läste den unga damen hjertligt skrattande — xså hon uppfostras detta barnd — Om man bara kunde upplösa denna perla i vinältika, såsom den sköna Ceopatra gjorde med sin! — Men, fortfor hon, alltjemt skrattande, det motsatta bar inträffat: perlan har absorberat vinättikan. ,Och utan att bibehålla den minsta smak derafv, tillade generalen lesnde, Jag är förrådd, fortfor hon att läsa, den lilla Margarita, denna havanssiska papegoja, detta lilla repeterur har förrådt mig. Ser ers nåd dei? sade dofia Escolastica; dgn der lilla stygga fickan Ver detl,,,