Andra kammaren. Indelningsverket. (Forts. fr. fredagsbl.) Den 18 April, kl. 10 f. m, Ordet begärdes förat af I br Pehr Nilsson i Kulhult, som anmärkte, att. de opinionsyttringar, man åberopat, till största delen utgått från akademiska lärare och andra tjenstemän, samt sålunda icke vore af någon betydelse i den föreliggande frågan. En helt annan opinion uttrycktes, genom de hundratalz adresser, som under den senaste tiden från alla delar af lanjet ingått till en mängd af dess repregentanter. al. yrkade bifall till utskottets förs va Likaså hr iko Andersson, som liknade den föregående dagens debatt vid ett häftigt bombardemeni. Hr Ifvarson vore öfvertygad, att den af utskottet föreslagna skulle i militäriskt hänseende fullt motsvara den nuvarande och trodde icke att soldaten blefve bättre derigenom, att han gitter på rotehållarens torp. Huru utskottet lyckats i gitt förslag, ville tal. nu icke yttra sig om, men det förefölle honom, som hads det ställt sig väl myc: ket på rustoch rotehållarnea sida. Då ingen skiljedomare mellan de stridiga intregsena funnes, vore det naturligt att, 03 framt frågan skulle få en lycklig lösving, tillmötesgående mäste ega rum å ömse sidor. Något sådant bade dock ännu icke visat sig och det gått, hvarpå regeringen tagit frågan om hand, vore att beklaga. Pressen hade ock genom den hållning, den intagit, på sätt och vis skämt bort frågan. Det vore naturligt, att landets angdom skulle emigrera, då den har i perspektiv att nödgas förnöta sina bästa år under ständig exercis. Det vore pressen, som framhållit detta erspektiv, och derför låge ett stort ansvar på em, som s:å bgzkom denna press. Enighet vore lock framförallt hufvudvilkoret för att nationen skulle kuona i farans stund uppträda med kraft. Hr statsrådet Bredberg lade kammaren på bjerat vigten och nödvändigheten deraf, att, då alla undra makter rustade, Sverige ej borde vara den onda, gom icke rustade, De anmörkninger, som blifvit gjorda i anledning deraf, att för norska re oresentationen inga så omfattande armöorganisaiensförslag blifvit framställda som för den svenka, besvarades af talaren dermed, att det norska torthinget, såsom varande det första efter årliga torthings införande, vore för mycket upptaget af tt ordna egna iore förhållanden för att kunna beatta gig med några mera omfattande frågor, hvarill komme, att den budget, detta storthing skulle ippgöra, endast vore afsedd för tre mårader. öfter att hafva framhållit fördelarne af indelvingserket yttrade talaren, att hemställan om lindring indelvingsverkets börda, ungefär i enlighet me ir Kallatenii förslag, säkerligen skulle vinna gehör nom regeringen. H Carlen. Jag anbåller att, i likhet med den alare, som näst den föregående yttrade sig, få örklara att jag begärt ordet, icke i den förmätna örhoppning, ait mina ord komma att väga något afgörandets vågskål, utan derför att jag anser et vara en representants: pligt att i en fråga af len vigt och betydelse, som den förevarande, öp;. et uttala sina åsigter, på det att, icke blott kom;. nittenterna, utan alla, som intressera sig derför 1å veta, Ma die bafva sin man, Det är dllHd ön tynnerligt uögonta pligt att