4 — Grefre Taubes andra föreläsnin; i går afton kl. 6 hade till ämne skrifkon stens inflytande på den menskliga kulturer Efter en kort rekapitulation af det föregå lende ötvergick föreläsaren till en skildring a I kultortiliståndet inom olika samhällen i äl Idre och nyare tider, för att uppvisa des Jsamband med sättet att beteckna sina tankar Hos de folkstammar, hvilka stå den djurisk Iräheten närmast, söker man förgäfves någo Jsädant beteckningssätt. Hos andra stamma som stå något högre, såsom Nordamerika indianer, finner man redan ett slags bildskrift Hos kineserna finna vi en hög grad af konst färdigbet och mycken yttre polityr, men fög: sannt mensklig bildning. Detta ansåg före läsaren väsentligen bero derpå, att en ur sprungligen ganska enkel naturreligion mec sunda moraliska begrepp under tidernas lop utträngts af vidskepliga prestläror, hvilke satte yttre ceremonier i stället för sedlighet Detta möjliggjordes genom frånvaron af läsoch skrifkunnighet hos den stora massan a folket, som åter berodde dercå sattinlärandet aj de kinesiska skriftecknen fordrar , ett så långvarigt och mödosamt arbete. — Afven i det amla Egypten utgjorde skrifsättets beskaf enhet ett hinder för en allmännare bildning Den bildningsgrad, till hvilken greker och romare kommo, var endast möjlig genom de enkla och lätt inlärda skriftecknen. Efter romerska rikets eröfring af barbarerna tog okonnigheten åter öfverhand. Skrifkonsten bibehöll sig under början af medeltiden endast bland prester och munkar. Adeln lefde ett röfvarlif få sina borgar. Den stora massan af folket behandlades som oskäliga djur och befann sig i ett nästan djuriskt tillstånd. Efter korstågen spridde sig begäret efter vetande och med det skrifkonsten äfven bland adeln. Slutligen började ockeå städernas borgorskap sträfva att förvärfva bildning och vetande, men först efter boktryckerikonsters uppfinnande antog denna rörelse en större utsträckning, Men i Kina fanns ju boktryckerikonsten 500 år tidigare utan att medföra samma verkniogar. Detta berodde på skriftecknens beskaffenhet. Der dessas lärende fordrar så mycket arbete som hos kineserna hjelper det föga att skrifkonstenas alster hastigt och lätt kunna spridas. Genom bildnivgens spri:ande utom de privilegierade ståuden hade en medelklass uppstått, som utgjorde ett förmediande element mellan dessa stånd och den stora massan affolket. Först sedan denna klass efter amerikanska frihetskriget och franska revolationen börjat taga en verksam del i ordnandet af samhällets angelägenbeter, bar läsoch skrifkunnigheten och ed den en större odling mera allmänt spridt sig bland de lägre folkklasserna, Verkngarne deraf hå visat sig i de stora framsteg i humanitet de europeiska folken gjort i vårt århundrade, i en störro religiös fördragsamhet, i utbytandet af grymma och barbariska straff mot moraliska förbättringsanstalter, i erkännandet af qvinnans rätt till samma menniskovärde som mannen, i att den tjenande klassen icke mera så mycket som förr är utsatt för öfversitte:i. Med ieszsa framsteg för ögonen kunde menriskovännen hoppas ett snart förverkiigende af len lycksalighet menniskan redan på denna jord kan uppnå. Men dessa förboppningar ha blifvit gäckade. Det mål, man trodde sig vara nära, har åter sflägsnst sig. Man skulle derför kunna anse den nyaste tidens illdragelser såsom en faktisk vederläggning f påståendet om skrifoch läskuonigheens stora och välsignelserika följder. Men å är ej fallet. De sista olyckliga tilldraselserna bero dercå att emellanåt ett slags dliga fareoter bryta ut bland folken, hvilka rröra af de polyper på menniskans andliga räseride, som ksilas herrsklystoad, äregirigwet, fåfänga, afond m. m. Såsom verkninsar af dessa poiyper nämnde föreläsaren såana företeelser som prestvälde, ioqvisition ch sträfvandet efter krigets falska ära. Jassa fpolyper kunna väl icke utrotas, men ie kunna hindras att i någon märkbar mån nverka på folkens kulturutveckling. De folk, om först lörvärfva en sjelfständig oudömesörmåga, hvilken sätter dem i stånd att undvika ådana missriktningar och att inse det de tio nosaiska buden jemte den förklaring Kristus f gem gifvit utgöra den fullkoniligaste grundEd för det menskliga samhället, mäste derför å längst på kulturens bana, Det var för öreläsaren en kär tro stt svenska folket skall omma att höra till deras antal. Man måste bsklaga att dessa föredrag, om på ett enkelt och lättfattligt sätt be-l andiada ett ämne af så stor vigt och som itoade om det varmasts intresae för fölEpplygsningen icke talrikare bivistades. FENA SAR