Aftonbladet – 2 maj 1871, sida 2

Ett par fromma själar ). Novell af Fernan Caballeros. Öfversatt från spanska originalet af Mathilda Langlet. Men alotligen, då kaptenen såg att Leooldo var fast i sitt beslut, och viss på ait ennes kula, på det afstånd hvarpå han nu befann sig, omöjligen kunde förfela sitt mål, började han att vackla, emeden den tapperhet, som icke stödjer sig på en rättfärdig sak och iecko af samvetet gillas, alltid avigtar då den icke vinner titt mål. En sf sokuodanterna påminte bonom om den franske konung Henrik IV:s ord, att Paris var väl värdt en messa, då man öfvertalade honom att bivista en katolsk gudstjenst, och tillade att lifvet vore väl värdt en sång, Detta argument gjorde ett ganska stort intryck, och kaptenen öppnade sina sammanbitna tänder och sjöng med föga behaglig röst refrängen af en visa af Börarger: Reviens ma voix faible, mais douce et pare, — Leopoldo och hans sekundanter lyssnade under orubblig tystnad, bugade sig och drogo ög tillbaka. Detta skämt kostade kaptenen två åderlåtningar och femton blodiglar (syståme Bronesals), Ehara de medspelande i detta tragi-komiska uppträde, på allt sätt bemödade sig att hålla det tyst, spridde sig dock kännedomen derom på detta förunderliga, obegripliga sätt, hesrnå ella de saker man vil förhemliga, remnnm a ÅS RR