Aftonbladet – 2 maj 1871, sida 2

ett fult spratt? BSado jag inte det, när han inte vågade se mig i synen, när han vände ryggen ät mig — han visste huru maktlös han var,. Jesus Marial utropade de båda beskedliga gommorna, ers excellens är då den der tokig... förlåt ers nåd, den der goda gossen, som flög in hör, likt en fågel, genom fönstret? Densamme, som i dag kommer in genom dörren, som en ordentlig menniska, för att bedja er om förlåtelse för allt hvad han genom obetänkeamhet brutit, och tacka er för all den oförtjents godhet ni bevisade honom. Men numera är det inte den unga token, utan en man, som lärt sig tänka och känna — inte sannt, Margarita? Margarital utropade gumrmorna ännu mer farvånade. Huru? Förvånar er detta namn ? frågade den unga damen med ett vänligt småleende. Inte eljest, sefioran, svarade dofia Escolåstica, men en liten elak, bortskämd flicka, som förrådde den här herrn, hette så; och om kan ej i tid blifvit varnad, vete himlen huroa det hade gått! Ty knappast var han borta förrän bär blef fullt af väpnadt folk på gården, och soldaterna ville taga min Pepe till tånga, emedan han ej ville säga narcnet på den vän, som räddat E. EF. Men E. E. som oaktadt alla sina dårska,..... sina lustiga infall, menar jag, dock hade så godt hjerta, bade emellertid lemnat det der brefvet — E. E. påminner sig väl? — som var ekrifvet för att rädda oss, och det lyckades också, ty så fort officern läst det, började han skratta och lemnade oss i fred. Skref jag ett sådant bref och i sådant indamål,, sade gereralenDet minnes jag ej.d