Aftonbladet – 2 maj 1871, sida 2

gumman och lyfte sin matta biick upp till San Cayetanos bild. Ack, min syster! utbrast dofia E:ccodastica, jag körjar frukta att hna glömt oss!, Hvad tärker ån på, Escolastics! Hvad han oo gör är för att pröfva vår tro. På två dsger hafva vi ingenting haft att äta, och i morgon.... Gud skell gifva 083 något, Escolastica. Låtom oss inte kvots, utan bedja! Ja, svarade dofix Escolastica, och vändande sig till tafisn med den kära bilden af Försynens allmoreutdelare, bad kon i sitt bjerta sålunda: Förbarma dig öfver oss! Jsg beder inte för mig utan för min arma syster, som är sjuk och som inte vå så länge smakat ett skedblad varm matå Santo mio! (Mitt belgon!) bed å sin sida den sjaka, bed för osg hos den rådige Guden att han må bjeipa oss; jeg beder icte för mig, utan för den stackars Escolastica, som är så förtviflad öfver att bon inte kan göra rågot för migl!, Kreppast hado de i tio minuter fortsatt med sina böner, förrän dels Escolastica uppbörde dermed och lyssnade. På vappgårdens stenläggning hördes tunga steg och klingende eporrar. Hvad betyder detta? sade defia Escolastica och gick ut vr särgkemmaren, eom nu var båda fruntimrens gemensamma sofrom. Utkommen i förstogan berärkte kon i vapevgården nästan en liten folksamling, ur vilken, till hennes stora förvåning, en herre generalsuniform och utstyrd med bard och ordnar, framträdde, försnde vid armen en ing skön qvinna. De närmade rig deftr E:coastiva. . sDBt döv herrekspeto, fävkte kon, skemmer toligen för att bese slottet.