Aftonbladet – 2 maj 1871, sida 2

ÅTTONDE KAPITLET. San Cayetano. För att nu få återse de hondlande persoserna i vår lilla berättelse, måste vi låta föryta omkring aderton år — som, då vi se lem framför oss, tyckas oss vara ett sekel, ch då vi se dem bakom ose, knappt förealla som ett ögonblick. Derunder binner fock tiden att alldeles förändra sig, ticen, lepna vetenskapens och erfarenhetens foder, ienne savningens oförekräckte förevsrare, lenne lätifotade gubbe med ett par vinger, få hvilka ban, som Jules Sandeau säger, syttjar den ens för att borlaopa vära fröjter och den andra för att aitorka våra törer. Denne gubbe, som öppnar så mårga grafvar, bade under dessa aderton är för våra vänner blott öppnat en — och det var för don Jos! Det begetsigrexligen att han en afton, fter förrättsd bön, frisk och sund lade sig ill sängs och nade — KK icke vakade, Hans hustru ropade fi ickt på Ictia Liberata, som skycdade in i töngkamneren. Systers, e2do srägerskan, jsg tror att Pepe är Göd?, Död! nej, det är inte möjligt! starade lenra och närmade sig brodrens lik. Pepel Papelo ropsdo hor, ten då hon ej fick gåsot ever skyndade bon sig att undersöka bulsen och Djertat, såg upp på svägsrsken ch sade: Jag tror ga bar rätt; han är död! Vi skola snart följa hozom, sade hustrop. I går sade han till mig: vi träffis alle leruppe! sade defia Liberata. oMen pu har jan dött uten de heliga sakramenterna, Escoastica.n I går biktäde och skiiltude Hun sige, eva