mötesplatsen och togo vägen ntåt vallarne,; för att njata af utsigten. ; Hvar är flöjten?, frågade Margarita. I. fickan, svarade Leopoldo. Åh, är den så liten? Får jag 2e den; Det kan da inte; här på vallarne är det: förbjudet att bära vapen.. Hvad för slag? Är det ett vapen ?, i Ja... i krigstider tjenar den till pistol.s Dat är inte sennt.. I Så listig du är, lilla perla., ; Mamaita! Ard3z vill iate visa mig flöjter , Du får se den, vär vi komma fram, mitt bjerta., svarade modren. Man hada icke fortsait promenaden i tio minnater, förrän den lilla sade: Mamaita, jag är törstig! nÄlskade barn, huru kommer det sig att da är törstig? Mår du inte bra, mitt hjerta ? Jo, j:g är bara törsög Ard:z, j:g ser derboris en rosquetero): med vartenkruso ; 0mw m ville vara så god och ropa höono Mod ta I Och Leopuldo t fördömande at hvad sjelisvål I 2 I a, inom sig iga flickungar hette, Haliva t tillryggalagd, förrän dea ;opade få sin racder. Mumaila! jag är töttlo a Stäcka: it ida hjerta, sade modren. Vi skoja os8 bär en stand och hvila oss litet Det dröjde icke många ögonblick förrän Margarita, med barnens vanliga nyckfulihet, steg upp och gick ät endra sidan a! vallen men då bröstvärvet var temligen högt, kunde hona ej som hon önskade, derifrån se sjön, ! och hon började ropa: äljare, som Också sälja friskt vatten, ! Fä