Aftonbladet – 28 april 1871, sida 2

det liggande paketet, hvarur rullade de tic dubbloner som voro ämnade att åtfölja brefvet till don Joså, hvilket sednare nu var på väg till Cadiz. Har väl den pojken sina fem sinnen ibehäll! utropade don Jose. Glömma sina penningar! Varnos! Det är honom så omöjligt att tänka för sig? Min Gud! Och hvad skall den olycklige taga sig till utan penningar! utropade dofia Libersta. Pöpe, kunde man inte skicka dem till honöm ?, frågade dofis Escolastica. Och hvart skalle man adressera dem, enfaldiga qvinna? svarade mannen otåligt. Nej, vi skola gömma dem; vill han ha dem får han hemta dem. Och om han inte hemtar dem ? Då de här oroligheterna äro förbi, låter han oss nog veta hvar han är, och då kunna vi skicka honom det här guldet. Pepe, men om vi skulle dö? inföll sygtern, Det skulle vara märkvärdigt om vi alla tre skulle dö, innan här blir lugnt igen. Men gif hit pspver och skrifdon, i alla fall.. Don Jose tog ett pappersblad och skref derpå följande ord: Dessa tio dubbloner tillhöra dos Leopoldo Ardaz, år 1823 löjtnant vid kungliga regementet , och böra till honom återställas. I detta papper iolade han guldmyntet, hopvek det omsorgsfullt, försegiade paketet med tre munlack och skref utanpå ordet: deponeradt. Darpå gaf han det åt sir bustra och bad henne förvara det i kofferten at cederträd, der med stor vördnad alliid nedlsdes alla fariljsklenoder (inklusive dom Joå förutnämnde svarta track och tillståndsbre vet för skolans öppnande), krarefter han e såg att fortetttta 1 ngt Men i detta hördes ct biller i trappan