han skulle fördrifva tiden, och satte sig ned att skrifva ett bref till sin vän Ramon Ortiz, i följande ordalsg: Kan du ana hvar din trogne vän befinner sig? Jag har blifvit offer för despotismen och tyranniet i Puerto de Santa Maria, som lika gerna kunde heta Puerto de todos diablos, dold i ett gammalt slott, bebodt uteslutande af galningar. Föreställ dig din vän, den liberale tillbedjaren af allt modernt och elegant, instängd i ett gammalt rackel, kalladt slott; invånarne derstädes äro en prest utan mera upplysning än ett tändt påskljus; en klockare, som har en Jjussläckare i handen och en annan på förståndet; två gamla käringar, fulare än Barrabas i verlden, och som vilja tvinga mig att läsa rozeokransen med dem och göra löften till San Cayetano, deras skyddshelgon; och slutligen en gammal skolmästare, som till både själ och kropp närmast skulle likna en boricka på två ben, om han bara hade de för detta species egendomliga öronen! Denna rinoceros håller med sina rojalistiska åsigter mitt blod så i kokning, att det alltsomoftast kommer öfver mig ett förtvifladt begär att med mina egna häuder försöka strypa honom. Lyckligtvis har jag här en vän, som jag icke skall nämna för dig, eftersom det i dessa tider skall vara nödvändigt att vara så försigtig. Denne vän har lofvat med det snaraste befria mig härifrån, och jag skall komma åter till er, som svalorna, det vili säga, öfver hafvet, för att förena mig med eder, mina högt älskade bröder, för att dö eller sjunga, allt öfter omständigheterna. Denna afton, trött af mitt odrägliga fängelse och mina ännu odrägligare fångvaktare, som till mina öfriga fi ar pele, lägga di ft nm säb Kläd Kg On Blörstå