Aftonbladet – 27 april 1871, sida 2

Ett par fromma själar ). Novell af Fernan Caballeros. Öfversatt från spanska originalet af Mathilda Langlet. Jag är inte sömnig sade Leopoldo; jaj är förargad och otålig. Har ni ingen bo att låna mig?. Alla tre skyndåde ut för attuppfylla hans önskan, men den som först, högst belåten och stolt, kom tillbaka, var dofia Liberata. Se, 8e härs, sade hon och räckte honom ett par gamla, nötta böcker; det här är den heliga jungfruns lefverne, och den kan jag aldrig läsa utan att gråta at glädje och sällhet; och de bär äro helgonböckerna, och der ser ni de underverk Gud genom sina utvalda behagat utföra: medan den der Martin Luther inte kunde bota så mycket som en tandvärk en gång. Efter henne kom don Joså och i hans spår följde dofia Escolastica, båda belastade med böcker af samma, föga lofvande utseende. Förskona mig!s ropade Leopoldo förtviflad, jag bar alldeles nog af hvad jag fått. Var så god, tillade han, vändande sig till dofia Liberata, och tag tillbaka de härfluntorna; ni kan auvända dem till... papiljotter!s O, hvilken vanvördnad! suckade den goda gudfruktiga qvionan, i det hon gick ut med sin bror. Hvarföre står ej dumheten uppräknad bland de egyptiska plågorna? utropade Leopoldo då de gått. Ur stånd att sofva, visste han ej hvarmed DENA