Aftonbladet – 26 april 1871, sida 2

fatta besiut 1 detta för de begge folken så vigtiga och grannlaga ämne. Denna hemställan blef af begge kamrarne utan votering antagen den 16 Febr. förlidet år, och kamrarnes beslut i detta hänseende! blef af K. M:t den 8 April s. å. bifallet. Då frågan nu företages till definitiv behandling, saknar densamma all omedelbar praktisk betydelse, ithy att förslaget redan den 17 dennes blifvit af norska storthinget förkastadt med den stora majoriteten af 92 röster emot 17. Förhandlingarne i ämnet inom riksdagen skulle sålunda mycket väl kunna inskräska sig till att ärliga, men i tysthet begrafva propositionen; vi förmoda emellertid att vid jordfästningsceremonien några vackra och lämpliga åminnelseord komma att yttras af dem, som stodo den aflidne närmast, d. v. 8. förre jästitiestatsministern, på hvilkens föredragniog unionskomitien nedsattes och dess förslag adopterades såsom k. propositiov, samt de ledamöter af unionskomitån, som ha säte och stämma inom riksdagen, Från svensk sida har i afseende på detta förslag iakttigits en mycket tillbakadragen : hällning. Då förslaget 1869 behandlades af! riksdagen, var diskussionen derom högst cbe-: tydlig och rörde sig mest om den formella frågan, huruvida det vore rätt att bebandlaj. det såsom ett grundlagsförslag. Undar den tid, som sedermera förflutit, har förslaget också i Sverige varit föga diskuteradt, då l deisamma deremot i Norga varit föromål för myckeö lifliga och vidlyfriga meningsstrider. Ocesken til denna tillbakadragor hållning, som ön nått sin foländring i åtgörandet! vid denna riksdag att fördröja framläggandet af förslaget sålänge,attstorthinget skulle. komma att fatta sitt beslut förr än riksdagen, Jigger utan tvifrel i en politisk grann lagenhet-och en moderation, som torde förtjena erkännande från våra norska bröders sida. Man ville geroa, att norrmännen fullkomligt fritt skulle uttala sig om förslagets lämplighet och evtaglighet ur norsk synpunkt, utan att dervid stå framför ett förslag, som! på-svenska sidan redan vore antaget och tillj. hvars antagavde en och annan norrman möjligen skulie kanna föranledas genom ett moraliskt dödtvävg, till förekommands af echism och missförstånd. Vi tro, att man i Sverige i allmänhet resonnerat i denna sak på följande sätt: Det ifrågavarande förslaget Ynnebåller egentliger förmåner för Norge, som derigenom skulle få sitt likabarättigande inom unionen och sin faila Eneraadighed öfver sin gruodlag kla-:, rate och beständare uttryckta. För Sverige! särskildt fiones der ingen enda iörmån; tverti om skulle kunna snmärkas den olägenhet, jatt åtskilliga paragrafer isvenska regeringsformen, hvilka konstitusra konungens ställ-!l ning och regeringssättet, -blefve isflyttade i:: föreningsakten, hvarigenom en förändring i: dessa grundiagsstadganden skulle oivöjliggöras för Sverige, mad mindre borska storthin-, get sådant medgålve. Vinsten af den förändrades föreningsakten skulle deremot bli någonting gem-nsamt, uermligen ett stärkandes! af vnionen, på sådant sätt, att vissa obastämda eller oklara upionellk stadganden törtydligades eller värmare utvecklades på grund!: valen-a! likaborättigande och hrardsra rikets i fullständiga oberoende och avtonomi. För deana, säsom msn allmänt trodde sig fiana, mycket problematiska vinst för unionen, var man i Sverige dock böjd att antaga förslaget, ij, fall norrmännen skulla omfatta det med bi fall; men just derföre att mac ansåg denna! unionella vinst vara ganska liten eller tilll. och med i vissa fall något tvetydig, har för1 slaget här aldrig varit omfattadt med ett! intresse, som inneburit den riogaste grad af: värma. i Norrmännen ha icke ansett de föreslagna förändrisgaroe vara ur norsk synpuckt önsk-!l värda. Flertalet af nationens politiskt tän4 käbde män ha trott, att de fördelar, zon vannes med atseende på Norges likaberätti föreg icke kunde uppvägs de vådor, som för 1 orge kunds uppstå ur da bestämmelser, som ;l skulle afse att innebära ett stärkande och ot3 iq I I. vecklaude af unionen. j Det kan icke fälla oss in att med norrmän c vilja, diskutera frågan om hvad som kan vara förmånligt eller vådligt ur norsk syäpunkt; bedömandst af den saken bör obestridt till-q kömma norrmäptöen sj.lfva och ingen annan g kan dervidiag yttra åsigter, som kunna ha s anspråk på att pälla något. Vivilja endast a nämna, att de män inom Sverige, som i uni3 onens och båda rikenas välförstådda intresse I varmast nitälska för att Norgss rätt och: friliet måtte i allo vara oförkränkta, ha mycn ket svårt att fatta, hvilka vådor, sowwurdet; nu fallna förslagets ganska oskyldiga bestäm-:s möelser skulle kunnat uppstå för Norge, Etti uppmärksamt städium af hvad som inom:p norska pressen i detta ämne yttrats och aflgo storthingets förhandlingar i ämnet har icke!v varit tillräckligt, för att kunna komma på F det klara i dena saken. Vi kunna ickefiana,!b att det är någon ny bana, som genom förslaget beträdes; tvärtom synes det hufvudtj sakligen gå ut på att konstatera och fixara den upioneila praxis, som utvecklat sig. Särekildt synes det 083 underligt, att det föreslagna; v: anionella statsrådet väckt så stor anstöt, och lå att så mången skarpsionig norsk politiker ite deri kannat se en shelstatsministör.. Vi ha ju j d redan för gemensamma avgelägenheter det!g . k, sammansätta statsrådet: Då konungen! ö: vanligen vistas i Sverige, bli nu i allmänhetsö is gemensamma angelägenheterna behandlade fa ett statsråd, bestående af 10 svenska och 3 ni w0rska statsråd; i det unionella statsrådet: K skulio antalet af norska och svenska ledamö-! ga er blifvit lika, och då så väl de svenska som ! ac le norska statsrådsledamöterna för sina råd fö ndast skulls varit ansvariga inför sina re-ipå pektive representationer, är det svårt att:ur inna, horu man bäri kunnat ce någonting st elstatsmässigt. Den under farhågorna för! pe letta usivnsråd möjligen hvilande tanken, att! go orske män och norska auktoriteter ickejaf kulle kanna göra sig tillräckligt gällande je entamot och vid sidan af svenska, är ickelge lott i sig sjelf orimlig, utan den jäfvas all-9c lelas af eriarenhsten. tri Då vi emellertid anse vinsten af de före-!sa l.goa nva bestämmelserna i somliga fallicke be