Aftonbladet – 25 april 1871, sida 2

derpå, högst uppe i tornet, och så väl han gör det! Så vackert! sade klockarens systerdotter; det är en riktig himmelsk musik; så sjunga englarne! Hör du, Pepe, sade dona Liberata, spelar han Santo Dios nu? Åh, visst intel svarade brodren; han spelar något verldsligt och muntert — någon seguidilla eller sådant der, men vackert —— vackert!a Hörrigt., svarade dotia Liberata med värma. Några ögonblick senare ringde det till aftonbönen och slottets invånare knäböjde genast för Vår Fru med engeln, och läste se dan sin rosenkrans. Leopoldo märkte det icke, och äfven om han det gjort, är det troligt att han icke derföre afbrutit sin musik. Men han slutade ändå, långt innan de andra upphört att bedja, emedan han, ehuru stor älskare af musik, dock sällan hade tålamod att länge hålla på med samma sak. Nu tiger vår sängfågel utan näbb, sade dofia Escolastica, vhvad månne han nu gör? Kanske han skickar efter gulockra, som ban gjorde häromdagen, för att lägga i mitt vinkras,, sade klockarens systerdotter. Eller cayennepeppar, som han i går strök på kanten af min dricksmugg, så att jag brände upp läpparne. Ser pnien sådan blåsa sade don Jos och pekade på sin tjocka un. derläpp. Men det kan man ju inte tåla!s menade klockaren. Åh, han gör det inte i ond mening,, försäkrade dofia Escolastica, Cascabeles! utrapade don Jos6; meninsen må nu vara ond eller god... mig har jön gjört onät i ålla fälll (Forts.