Aftonbladet – 25 april 1871, sida 2

Ett par fromma själar ). Novell af Fernan Caballeros. Öfversatt från spanska originalet af Mathilda Langlet. Men har han inte annat än hvad den munken ger honom, får hans mage taga värfning I de bungrigas kompani, sade don Jos6, mot sin vilja lifvad af gästens munterhet, Han har egna, särskilda, oberoende iakomster, utan att räkna andras penningpung — det vill säga, lön af regeringen, som tages af de skatter man utpressar ur landet. Men hvem är då hans nåd? fortfor den nyfikna att fråga. Hans nåd är inte hans nåd, utan han är ers harrlighet, greive och markis. Åhål Markis! Väl bekoo.me! och i många långa år! utbrast dofia Escolastica förtjust, med hög röst upprepande denna underrö telse för sin man och sin svägerska. San Cayetsno var också en förnäm mans s0n, sade dofia Liberata. Jag lyckönskar ers nåd. Uch hvad är det att lyckönska mig till?! sade Leopoldo otåligt, steg upp och började! med sin sköna stämma sjunga en, på den tiden mycket modern visa: Båd grefve och markis är menska som en ann? wtlvad säger han? frågade don Joså föruindrad. . Att både grefven och markisen födas som n annan menniska, sade hans hustru. ) Sö A. Bi ner 91-93.