taga sin plats. Då kac ni vara logn,, tilllade hon med godhet, här fiones ingen som vill avgifva er. Men jag skall säga till Pepe och Eszcoiåstica, så att de ej bli förskräckta när de få se ere Dofia Liberata gick med korta, beskäftiga steg, lemnande både fönstret hvarigenom flyktingen ivkomrmit och dörren hvarigenom hon sjeif gick ut öppna med lika mycket förtroende, som nyss förskräckelse för den främmsnde. Don Jo:6, som till följd af sin döfhet var litet misstregen och litet kvarrig (ehurn båda dslarne i mycket lindrig grad) var icke så böjd att herbergera en flykting; ej heller trodde hsn så obetingsdt som systern på Srsäkran, att hav flytt undan för utskrifningen. sHvad slsgs flykting? brummade han med sin grofva basröst; det är inte utskrifoing ou; por kan han vara flykting, men han är säkert brottsling tilika, det är kinkiga tider su, och då passa alltid sådana der landstrykare på! Hvarföre lät du honom komma In Bad hen mig om lof, kanske? svarade systern. Men ser du, Jos6, han ser inte Ila vt och är nästan bara barpot. Veackert barn, som klättrar uppför vägarne midt i patten, och gör in gerom fönkret! Nej, nej! Han fär gå sin väg! Eller ck går jag och säger till vakten. Min gubbe! Huru skall ban kunna gå sin äg, när slottsporten är stängd och man måte väcka klockaren, för att få den öppnad! pmärkte dofia Escolastica. Nä, så kan han gå den vägen han kom; ag vill icte ha någon tvist med rättvisans nare och inte heller något parlerande med ransmännen, om de också infe äro den här ördömde Napoleons följesvenner.o