un en fristad åt ett al despotismens offer!n Doiia niberata, som hörde illa, som var ovan vid dylika äfventyr, och som dessutom af förskräckelse alldeles förlorat besinningen, svarade darrande: Sefior! Vid den heliga jungfrun af Cårmen! Vi äro fattiga! De hatva stängt sina brors skola, jag har inte slutat sömnaden för veckan. Jag eger ingenting annat än min rosenkrans och min silfverfingerborg om ni vill hafva den — och den stackars dofix Liberata stack, djupt bedröfvad, sia hand i fickan. ; Främlingen, som nu förstod stt hon var döf, närmade sig och skrek henne i örat: Jag är ingen tjuf! Iste? svarace dofia Liberata, något lugnad, och lade sin fingerborg och sin rosenkrans med : stor tilltredsställelse tillbaka i fickan, men hvarför kommer fi då in gagom fönstrei?, de i t Emedan tyrannens utskickadeförfölja mig,, skrek den främmande. Dofia Liberatas ögonbryn som : började sänka sig, höjde sig genast åter. Huru? förföljer man er! Ave Maria purissima ! utropade hon ångesfullt — det är n mördare, — tillade hon inom sig; himen förbarnie sig öfver osshb Den okände tycktes läsa hvad som föresick inom henne, och skyndade sig att lugna enne med följande ord: Jag har inte begått något slags brott; ag är en politisk flykting.o Ordet flyktiog har i folkets mun blifvit en estämd benämning för den, som söker undkomma utkrifoingar till krigstjenst, och detiza rd ingifver derföre alltid deltagande. Fiyktiog? Stackars gossel, sade dofia Liberåta, hvars ögonbryn pu tillätos åter