res förvåniog då, på en gång, och liksor fallen från skyarne, framför hevte står e karl, som oafvändt betraktar henne! Dofi Liberatas ögonbryn — som lika hennes bro dere, hede stor böjelse för att draga sig uppå i en stark båge — höjde sig också pu, upp dragande ögonlocken, så att hennes små svarta ögon, blefvo vidöppna; munven sto l:kaledes öppen och mortelstöten låg orörli i hennes hand. En tjuf i detta slott, då ingenting fann satt stjäla, var en lika oväntad syn, son uppenbarelsen af en fenicier eller romar skulle varit. , Den persop, som så oförmodadt uppträdd i köket, rättfärdigade emellertid på intet sät en dylik fasa. Det ver en nrg iman, on några och tjugo är, klädd i en grof, slarfvij jacka och som på hufvadet bar en möss: med stor skärm, djupt neddragen i ansigtet Det framstickande skägget, som ej på någr: Cagar varit rakadt, gat detta studentansigt litet skogga och ett visst drag af manlighet Han var af medelhöjd, utmärkt väl vä och hans smidiga figur tycktes trifvas sär deles illa i deu drägt han bir, hvari hal rörde sig tvunget och ovant, liksom ormer vrider sig och ängslas för att komma ur sit glanslösa skinn, när han vet att han inundel detta bär ett annat, bättre tillsittande, mer: lysande och nyare. Men...n, började doiia Liberata, som var så rädd, att hon ej förmådde ropa på sina syskon. Seilora, afbröt henne den främmande. jag är en olycklig flyktiog. Fäörföljd al biodtöretiga sbirrer har jag klättrat uppför len förialloa muren, i hopp att kunna in komma genom det öppna fönstret och här inva ädla och fria bjertan, som skulle vilja