Grefve Jaubert erhöll först ordet, för att ut-;hs eckla sitt amendement, hvilket går ut på, att del F. rsamlingar, söm förut tilihörde Parisbanlieuen cola gkiljas derifrån och bilda egna kommuner. om bekant var det under Haussmanns förvalt-!I ing dessa lades till hufvudstaden. Komiten mot-)N itte sig antagandet af detta amendement. JauT ert vidhöll detsamma. Dessa församlingar, sadel mM an, hvilka man genom ett maktspråk föreraris och som tillsammans he? oo PAT 5 20,060 personer suv forktgängd alla arig hör . save MAR tyäntit att dela ållå ct r. OM nan ni bade till, dessa ått de, aven de fatt dråga nytta ar de utpiter det gamla FN gjort, sEtlle blipsa Betala oktroj och få bela Tepöbliken, så skulle de säkerligen vara wjda. t Henri Martin (deputerad för Paris och likasom ästan alla republikaner af sin skola centralist och P hauvinist) uttalar sig mot amendementet, Hanr inser, stt en skilsmessa icko är Möjlig, emedan det l!( samla Paris och den förda bänliedeng intressen tför nära Sarimanvuxit med hvarandra. Jauberts amendement förkastades derefter. Arikeln 13, som rör parisiska municipalrådets arbetsrdning, antogs utan diskussion. Årtikeln 14, som li vär ut på att Parismunicipalrådets president skallga yväljas för hvarje session, d. v. 8. hvar fjerde å nånad, gaf anledning till en Jangre debatt. Jouraux bar framställt ätt Anefidoment, enligt hvilket I näret iöke Skall ombytas så ofta. Komiten vill ; 0 fs Cke gå in derpå. Henri Brisson (Parisdeputerad af Avenir Natiovals färg) understödjer amendementet och konstaerar i sina vänners namn, att kammaren för hvar i lag mera aflägsnar sig från sin utgångspuakt, som var den allmänna rätten för Paris. När det är!s råga om Franktike,, siger han, viljen I en re-J presentation efter antalet; när det deremot är fråga r om Paris och de stora städerna, tillbakavisen I f detta system och söken organisera en representation af kollektivintressen. ! Journaux3 amendement förkastades likväl. j Henri Brisson erhöll nu ordet för att framställa ! sitt förslag om polisprefekturens indragoing. Po-l lisprefekturen är, yttrade Brisson, en farlig insti-j tution. (Långvsrigt och ihållande larm.) Jag ser, å ministerbäånken trenne ärade ledamöter, som örklarat det. (Picard, Jules Simon och Jules Favre.) Ii Den indragning jag fordrar är återigen ett försök att återkomma till den allmänna rätten. Utan Pa-: risprefekturens indragning finnes intet Parismuni:; cipalitet. (Sorl.) Jag erkänner, att mitt amende-l: ment har föga utsigt till framgång, och jag vill icke fördröja omröstningen öfver denna lag, ehuru densamma, som inom två eller tre dagar skolat voteras, nu icke mera motsvarar ögonblickets kraf. Jag inskränker mig till att hålla på principen af mitt amendement, hvilket jag anser fallständigt omintetgjordt gecom den förra omröstningen. Ernest Picard (inrikesministern): Vi kunna icke låta de ord, som nyss uttalats, passera oanmärkta. Den ärade talaren sade: Mitt tal skallicke blifva välkommet.. Han hade rätt. När han säger om denna kammare, gom egnat långa sammanträden åt diskuterandet af denna lag, att den afsigtligt fördröjer afgörandet, så är detta icke välkommet. Det är icke välkommet, när ban säger om den lag, I ären i begrepp att antaga, att den är ett undertryckande af municipalitetet, ehuru denna är den första lag, som begåfvar Paris med kommunsala institutioner. (Lifligt bifali.) Hvad vi vilja, hvad I med oss viljen, bvad vi vilja för Paris är ett valdt municipalråd. Genom denna lag skola vi inviga ett sådant, hvilket, hvad man än må säga derom, skall uppfylla alla rättmätiga anspråk. Deraf skall uppstå den fred, som är en följd af kraft och rättvisa. (Bifall) Brissets förslag förkastades. Eadast omkring 10 röster afgåfvos för detsamma. Leon Says amendement, hvilket gick ut på att utesluta polisprefekten från municipalrådets sammanträden och follständigt -införlifra polisprefekturens budget med inrikesministeriets, förkas.ades likaledes. En sammal polistjensteman, Mettetol, en gunstling hos Fuizot, med hvilkens kökspiga han gifte sig, och som derföre för ungefär 30 år sedan skaffade ho nom en plats i polisprefekturen, uppträdde med synnerlig energi mot Leon Says förslag. Han ville till och ined att man åter skulle lägga uuvder polisprefekturen de adminietrationsgrenar, som Haussmann afskilt från deosamma. Till dessa höra Paris belysniog, omnibustrafiken och sjöfarten på Seiaen. Artiklarne 15 och 16: antogoa utan diskussion. Artikeln 17, som bestämmer att märerne ochderas adjoiots inom alla departement skola väljas, gåt anlodning till ea längre debatt. Flere amendementer till denna artikel framställdes:Ettaf dem kom från Leon Say och konsorter och gick ut på, att regeriogen skulle utnämna märer och adjoints i de olika Parisarrondissementerna. Regeringen förklarade sig för detsamma och kammaren antog det äfven. Slutligen bestämde den äfven, att märer och adjoints i Paris icke skola erhålla någon aflöning. På stridstältet börja utsigterna alltmer och mer ljoga2 för regetingstrupperna. Dea 17 deaoea vanno de icke obetydliga fördelar öfver insurgenterna vid Asniores. Striden om deona ställning och om den öfriga terrängen norr om Mattiotporten är derigenom slot. Bataljen var hbättig och aflopp sälonda, att de upproriska blefvo fallständigt slagna och måste fly in i Paris genom nämnda port Kommnnaen erkänner denna gång sitt nederJag, hvilket den söker förklara dermed, att man saknade kavalleri och derföre var urståndsatt att rekognosceara terrängen. Regeringens srmå hade obemärkt uppkastat batterier vid Colombes och Gepnevitlisra, hvilka plötsligt demaskerades, Etter en liflig artilleristrid, som fortfor i flere timmar, lyckades det en delaf Ladmiranits kår, divisionen Mantondon att bemäktiga sig slottet Begon, söm ligger sydvest om Asnidres tätt invid Seinefloden och dominerar terrävgen omkring denna stad. Afven der uppfördes gensst batterier. Nationalgardisteroa sågo sig härtigenom nödsakade att utrymma Asnicres och gå öfver til högra flodstranden, der de fortsatte återtåget. Dombrowski gjorde ett förtvifladt, misslyckadt försök atv drifvs regeringens trupper ur de ställningar, de hade tagit, och nationalgardisterna utrymde derefter hela det områda, kring hvilket striden i flere dagar vändt sig. Ställvingen vid Begon är af strategisk betydelse, emedan den äfven beherrskar Courbevoie och Nenillybron. Efter denna olyckliga strid kunna de upproriska eadast operera utanför Paris på den terrörvg, som ligger inom sydfästenas skottvidd. Deras oycka förökades derigenom, att den pontonbra, på hvilken de sökte upprå atidra strand3a, brast under de flyende; så att många af dem funno sin grat i vågorna. Från Paris telegraferädes den 18 dennes på morgonen till. Brässel: I går rasade en förbittrad strid vid Neuilly, hvilken börjadr med gevärsold från hus och t-ädgårdar och hvari kalsorutorna kräfde många offer. Den 261:s bataljonen af de federerade upplöstes, emedan dess öfverbefälEST NES TRÖTTA RSS AEA ELITSERIE