rr— JhV— En röst från Frankrike. Vi meddela såsom betecknende för stämningen hos den intelligenta och laglig ordning älskande borgerliga klassen i Paris, töljande utdrag ur ett bref från en ansedd industriidkare: Paris den 10 April. Det är med de smärtsammaste känslor jag fattar pennan för att skritva till eder. O, min Gud! hvad skall jag väl säga er om detta olyckliga Frankrike, som pu håller på att sönderrifva sina egna inelfvor. Sedan omkring tio dagar pågår kanonaders, gevärseldens och bajonettens arbete, dag och natt ... men för hvad ändamål?! Såsom vitne till denna förfärliga sammandrabbning har jag försökt att för mig sjelf förklara densamma, Se här mina åsigter derom. Allt hvad som nu föregår kan i sjelfva verket anses såsom de olyckliga konseqvenserna af: först den kejserliga regeringens oerhörda misstag, brottslighet och nesliga slut, och sedsn försvarsregeringens brist på energi. Folket har sett sig bedraget af den ena och trott sig förrådt at den andra, befionande sig midt emot en reaktionär och högkyrklig representantiörsamling med den, må vara myecket patriotiske men dock alltför konservative och till åren komne Thiers i spetsen för en brokigt hopkommen styrelse. Folket i Paris bar icke längre förtroende till någon annan än sig sjelft. Kejsardömet gjorde, utan ringaste afseende på fosterlandets bästa, den förtärliga katastrofen vid Sedan, för att räddå dyvästien.