trygga både allmänhetens och bolagsmännens rätt och säkerhet samt jemväl derföre skola ingifva odeladt förtroende till denna bankinrättning. Huru gamla skola våra skolgossar blifva? Det vill tyvärr synas som denna fråga vore vär högsta läroverksstyrelse och flertalet af skollärare ganska likgiltig; men den är ingalunda betydelselös för de många tusende föräldrar, som anv se sina söner åldras och aftyna på skolbänkarne; och lika litet kan samma fråga lemnas utan uppmärksamhet af nationen i sin helhet, hvars framtida väl är så innerligt förbundet med den uppväxande generationens. I trots af de mängaldiga, väl betogade klagomål, som redan för mer än tio år sedan höjdes öfver den för ungdomens andliga och ! lekamliga helsa lika menliga öfveransträngniog, som mångläseriet i skolorna medfört, har någon gräns derför ej blifvit satt. Tvärtom har detsamiua genom och efter den s. k.l. afgångsexamens införande blifvit betydligt utvidgadt; och då iman förut bhutvudsakligast hade att beklaga den afmattning i både fysiskt och intellektuelt afseende, som pluggningssystemet för ynglingarne medförde, under dena tid före manbarhetsåldern, som del då i skolan tillbragte, inskränka sig numera de förderfliga följderna af detta system icke l dertill. Nu har dertill kommit den långt större utsträckniog i tid, som skolläsningen påkallar, sedan :fordringarne i senare ären l: hfvit ökade, i stället för att, såsom vederbordt, minskas, hvaraf den naturliga följden! blifvit: att ötveransträngningen blifvit vida jl mera skadlig, ja för mången yngliog verkat ett obotligt ondt eller straxt efter afgångsexamens absolverande sänkt honom i grafven. l: Under de sistförflutna 63 åren hafva fyra l skolordningar sett dagen, och i alla dessa j visar sig ett ständigt framåtgående, icke i ett med afseende på ungdomens tillstånd och det svenska samhällets behof afsedt ordnande utan i det kunskapsmått man påbjudit och i de fordringar af aila slag man ställt på denva upgdoms arbete just under dess utvecklingsperiod. För omkriog 30 år sedan lästes i skolorna endast de s. k. döda språken, religion, matematik, historia och geografi. Allt detta är bibehållet, ehuru man med stora ansträvgniogar lyckats bringa det derhän, att grekiska och hebreiska blifvit frivilliga i stället för tvungna studier, men till dessa vwidiyf-l tiga ämnen, hvilka numera skola studeras : längå mera djupt och grundligt (d. v. s. vidlyftigt) än förr, hafva nu kommit: Fyra lefvande språk, nemligen: Franska, Tyska och Engelska jemte Svenska; vidare: Kemi, Fysik, Naturkunskap i ällmänhet, Logik, j Psykologi, slutligen äfven öfningar i Ritning och j Vapenföring. ; Således hafva ynglingarnes studier blifvit i utvidgade till elfva (säger 11) nya ämnen, l och det på en tid, då allmänt veterligt och : j ; 4 erkändt är, att vårt uppväxande slägte är ansenligt försvagadt och långt mera än förr. förråder den blodlöshet och öfriga kännetecken få afmattning, som, dåde visa sig redan hos unga personer, äro så bedröfliga: att åse. i Men skulle väl tro, att, vid en så ofantlig ökning af läroämnen, fordringarne i de äldre, om ej dessa kunnat indragas, åtminstone, såvid möjligt är, blifvit förminskade; men, långt : derifrån, hafva de tvärtom blifvit betydligt! förökade. Så t. ex. har man inom matemati1 kens område, der det förr ansågs tillräckligt att läsa 4 eller 6 böcker i Euchdee, samt. räkna reguladetri och två grader eqaationer i algebra, nu tillagt: lösning af algebraiskal problemer, planimetri, logaritmer och serier, plan trigonometri, analytisk geometri (val-l fritt), beräkning af solida figurers ytor och rymder och stereometri, I latinet hafva isyanerhet skriföfningarne, hvilka medföra den största ansträngning och tidsförlust, blifvit betydligt förökade, så att nu, oberäknadt aila s, k, hemtemata i svenska, franska, tyska och engelska, ynglingen skall utarbeta ett tema på latin i bvarje vecka. Vår sist afgångne eeklesiastikminister hade, som bekant är, an ordentlig vurm för stilskrifning;j och de under hans styrelsetid äfvensom förut, under hans infiytelse, utfärdade skolstadgar bära blott alltför tydligt spår deraf. Men det är just i denna skrifmani som en haufvadsak ligger till ungdomens öfveransträngning; ty det är klart att för ett väl skrifvet tema fordras flera egenskaper, som ej för att förstå och tolka ett språk äro nödvändiga. För att försvarligt skrifva en kria erfordras ej blott en djupare kännedom om ämnet, än en skolgosse i allmänhet kunnat förskaffa sig, utan äfven; en förmåga att kombinera tankarne och att välja uttrycken, med ett ord att författa, som en mängd för öfrigt både kloka och nyttiga medborgsre aldrig eller först sent förvärfva sig. Li väl fordrar man sådant af hvarje skogosse i de tre öfversta klasserna. Ar det då nödvändigt att göra hvarje svensk man, som råkat inkomma i ett elementarläroverk, till författare? Låt dem som hafva anlag för författareskap, hvilket för en skar synt Järare mycket lätt visar sig, sysselsätts sig med dylikt, eburu detta 1 gränden alldeles icke tillhör skolan, utan universitetet; men förskona de stackars ynglingar, som ej hafva båg och fallenhet derför, från denna onödiga ansträngning. Icom hela den nuvarande yagre generationen, som uttråkats med temaskrifoiog, lärer icke kunna uppvisas någon enda utmärkt stilist, än mindre någon iemtärlio med en Goiier. T.-onöår. Crnsenstolna