Aftonbladet – 21 april 1871, sida 2

Då man från den så kallade slottsplatsen inträder genom slottets port, har man blott några steg att gå för att komma till en kort trappa, ledande upp till ett stort rum, som utgör slottets medelpuakt. Detta rum är mycket stort, med hvälfdt, af ofantliga pelare uppbaret tak, utan någon annan. belysning än ljuset från ett stort fönster, som vetter till en inre gård. Vi ha icke med säkerhet kunnat utröna hvartill detta stora rum varit egnadt, om det varit förstuga. varumagasin, bönehus eller visthusbod. Numera är det en helgedom, der en af stadens invånare flitigt besökt och högt ansedd gudstjenst dagligen hålles.) Från detta rum leder en hög trappa upp till en plåtform, begränsad på alla sidor af murar och väggar, som fordom var, och som ännu kallas la plaza de armas — vapenplatsen. Omkring denna ligga de fordna riddarsalarne, numera afdelade i smärre rum och bebodda. I de bästa rummen bor slottskaplanen; ett par andra rum bebos af kyrkvaktaren; ännu andra af skolmästaren, ochi det minstarummet bor — hönsgumman. De fyra lägre, fordom fruktansvärdt befästade tornen ha blifvit förvandlade: ett till bönkapell, ett till kök, ett till dufslag och ett till trädgård. Inga spökhistorier berättas om detta gamla slott. Det är också icke underligt. Huru skulle man med alla dessa fredliga föremål kunna blanda bilden af en vild mohr, bärande sitt afhuggna hufvud under armen, eller en bister kristen riddare, under hvars bjelm grinar en dödskalle? Huru skalle man kunna höra suckar och klagoljad i trapporna och under hvalfven af dessa torn, der kort och greppar fredligt upphängas att torka, ———L ) Förmodligen till d. h. jungfruns ära, Öfvers, anm.