Rättogångsoch Polissaker. Tryckfrihetsåtal har väckts af inspektoren A. E. Nor6n i Tofverum mot NWimmerby Veckotidnings ansvarige utgifvare, boktryckaren Ö.J. Nilsson, för en i ME 22 under innevarande år införd insänd artikel om Tofverums bränvinsbränneri, och hyvilken artikel N. anser kränkande för sitt goda namn och rykte. — Unga brottslingar. För några dsgar sedan infördes detektiva polisafdelningens kontor en 14årig pojke, Lars Aug. Svensson, hvilken till en åkardräng Klinglund försålt en biå ylletröja. Strax derefter började K. misstänka, att Svensson på oärligt sätt kommit åt tröjan, hvarföre K. tog reda på pojken och lemnade honom i polisens händer. 5. erkände nu, att han fått tröjan af tvenne från arbetshuset afvikne pojkar, 15-årige Per August Eriksson och 14-årige Carl Daniel Larsson, hvilka anmodat Svensson att sälja Censamma, och de häörför mottagna penningarne hade han lernat E. och L. utan något afdrag för hans besvär. Eriksson och Larsson, tvenne i högsta grad vanariiga och otaliga, gånger för tjufaktighet tilltalade pojkar, hvilka ej kunnat vårdas i sina hem och derföre måst å allmän arbetsanstalt intagaz, anträffades ett par dagar efter det ofvanstäende anmälan skedde liggande i-en soplår vid Götgatan och insattes, då all annan bevakning var otillräcklig, i stadens häkte. Vid polsförhör hsr Larson erkänt, att ban tillsammans med Eriksson, genom zönderslåendet af en glasruta å ett vid Slussen liggande fartyg kommit åt ylletröjan, hvilken de lermnat Svensson att försälja. Såzom delaktig eller åtminstone medveten om detta brott, voro i går till poliskammaren upphemtade, utom Svensson, med honom jemnårige Johan Herman Johensvon, hvilka under flera dagar hållit sig borta från sina hem och tidigt på gårdagsmorgonen kl. 4 och 5 funnits liggande under en vid Slussen uppdragen båt. Sådant lif tillbringa inom bufvudstaden en höp illa uppfostrade pojkar, hvilka oftast lemnas vind för våg af föräldrarne och genom sin tyggellösa frihet snart sagdt uppfostras till skälmar. De hålla sig långa tider dag och natt borta från hemmen och lifnära sig genom kanaljerier och oärlighet. Visserligen synes det kunna ursäktas fattiga föräldrar med flera barn, att de, hindrade af syrselgättning utom hemmet, icke kunna egna tillräcklig tillsyn åt dessa, men om det visades mera allvar och vilja i detta hänseende, så skulle nog förhållatidet blifva anvnorlenda inom hufvudstaden. Såsom det nu under de eensre ären företett sig, ipgifver det sannerligen de mest bekymmersamua aningar om de inom den mindre bemedlade foikklassen uppväxande barnen. Poliskemmarens anteckningar vitna tyvärr ojäfaktigt hörom och de små underåriga skälmarne hafva tidtals gifvit den spanande polisen lika mycket att göra som de äldre inom denna olyckliga kategori. Polickammaren har sedan ett par år tillbaka på lämpligt sätt stält sig i förbindelse med hufvudstadens folkskoleinspektor genom att till denne månadtligen aflemna förteckning å de barn, hvilka för bettleri och hvarjehsnda vanarter antastats och antalet af dem, som tillåtits stryka sysslolöst omkring och ej hålits i skola, der allt i undervisningsväg genom kommunens stora uppoffringar kommer lårjungarne atan ringaste afgift till godo, har icke varit obe;ydligt. Ofvanangifoa polisstyrelsens: åtgärd, som kanske synts mången hjertnupen filantrop mycket olämplig, har dock verkat derhön att det derförnnan alltmera tilltagande och öfverklagade betteriet gått ganska betydligt tillbaka. Val har det 1ogsamt visat sig att barnen, på uppmaning af fördrar, gjort sig skyldiga till bettleri, men okynet å barnens gida har ockeå lika ofta drifvit dem härtill. -Upphofvet till den ofta spårade och befrade oärligheten hos det Uppväxande slägtet måte ovilkorligen sökas i bettleriet och detta skulle äl betydligt minskas, om åtminstone de föräldrar, vilka inse faran deraf för gina barns framtid, ville ned mera allvar och förstånd bidraga till stäfjanlet af deres utestrykande på gator och allmänna slatser. (D. B.) ANSETT EO ERE ORUST RL