. jansvaret för förslaget icke skulle, då det ginge t I olyckligt, kunna säga: jag gjorde en hemställar I till eder, men I svaraden nej... Dessutom vunne: Jen besparing af 2000 rdr, och eburu summan vore liten, så borde så mycket som möjligt samlas til förökande af materielen. Grefve af Ugglas ansåg att utskottet gifvit ganska tydliga anvisningar om den riktning, i hvilken det ansåg att reformen borde ske, och att om K. M:ts förslag antoges, chefen för marinförvaltningen i sjelfva verket skulle bli oansvarig. Vid anställd votering blef punkten återremitterad med 73 röster mot 36. Af utskottets hemställan biföllos vidare punkI terna 6, 7 (med ett tilägg af hr Berlin) 8, 9, 16 r i (efter en kort diskussion, hvarpå utskottets fört slag segrade med 49 röster mot 38) 11 och 12. . I Trettonde punkten återremitterades, Punkterna 15 och 16 godkändes. Efter en diskussion som erbjöd intet af intresse blef K. M:ts förslag om f latt anslagen till sjömätningar och sjökartekontoret ; samt till lifräddningssnstalterna skulle utgå af an1 j slaget till-lotsoch fyrinrättningen godkändt med . 150 röster mot 27. Punkterna 20, 17 och 21 biföllos. J. Till behandling företoga derefter 22 punkten litt. JA. af utskottets hemställan beträffande hr PalanI ders bekanta motion i andra kammaren, hvilken I hemställan innehöll att riksdagen skulle i skrifvelse I till K. M:t hemställa, att vid företagande af frågen om indragning inom sjöförsvarets nuvarande befälspersonal och manskap K. M:t täcktes isamanhang dermed taga under ompröfning, huruvida icke en förening af sjövapnets begge kårer lämpligen kunde ega rum. Statsrådet, frih. Leyonhufrud yttrade, att den förändring som senast egt rum inom sjövapnet, nemligen befalets gönderdelande i tvenne kårer, afsåg, att minska befälspersonalen, hvarigenom mera fullständig öfning skulle beredas densamma Joch intresset för vårt skärgårdsförsvar upplifvas och spridas. Tankarne ha dock varit delade anI gående lämpligheten af denna delning, och man har ansett att skärgårdsartilleriets befäl icke fått tillräcklig öfning och sjömannabildning. Talaren trodde också att detta vapen behöfde en sådan bildning och hade derföre föreslagit, hvilket af regeringen i dess helhet gillats, att dena Yyogling gom ingår såsom officer i denna kär skall ba genomgått sjökrigsskolan: Tel. hade icke åragit i betänkande att låta officerarne vid denna kär göra sjöresor och nyligen hade en af dessa officerare erhållit tillåtelse att föra en ångbåt på Petersburg. Inom statsutskottet hade tvenne önskvingar blifvit uttalade, den ena att regeringen måtte se till om båda kårerna skulle kunna sammanslås, den andra att regeringen äfven skulle taga i betraktande om personalen skulle kunna minskas. Hvad. den senare frågan beträffade, så sammanhängde denna med andra förändringar som mäste ske och stode för öfrigt icke främst på dagordningen. Angående den förra hade man yttrat att den skulle vara lätt att lösa. Detta var dock icke fallet, ty kort som skiljsmessan hade varit, hade den dock egt rum tiilråckligt länge för att förändra befordringsturen, såatt personer, som förut varit jemnåriga i den ena kären hunnit ett år längre än kamraten i den andra, och det skulle derföre blifva svårt att tilifredsställa de deraf föranledda billiga anspråken, ifall kårerna åter skulle sammanslåg, i j Hr Petrå erinrade om att nutidens krigsfartyg behöfde en Cjomförligt mycket mindre bemanning än forna tiders och framhöll att inskränkningen i manskspets personal derföre borde ega rum. Den vinst som derigerom uppstode borde användas till förökande af materielen. Att åstadkomma någon inskränkning i :utgifterva vore icke talarens mening, tvärtom. Hvad beträffade de båda vapnens sammanslagning trodde: tal. icke kammaren vara kompetent att begitva sig in Jerpå. då fackmännen derom hyste olika tankar. TInstämde i regervanternas förslag. Frih. Skogman ansåg att sammängjutningen af de olika vapnen var så naturlig, att den måste komma att ega rum. Hvad chefen för sjöförsvarsdepartementet anfört om undervisning vid sjökrigsskolan för officerekandidater vid skärgårdsartilleriet var ett bland bevisen derpå. Visade huru mycket mera ett krigsfartyg numera kostar för hvarje man än fordom. Till följd deraf, äfvensom af att tornfartygen, hvilka ej gerna känna användas i öppen sjö och väl måste bli den fartygetyp som vi skola komma att använda, är det nödvändigt att hela flottans verksamhet riktss på skärgårdsförsvaret och att de båda kårerna således sammanslås. Hr Nordenfelt troåde att det sjömanskap som skärgårdsartilieriet båst beböfde, förvärfvades der dess verksamhet vore förlagd, och att dess officerare icke behöfde göra resor till Vestindien för att vinna detsamma. Yrkade afslag tili utskottets kemställan. Frih. A. C. Raab erinrade sig sin ungdom, då blott få sjöofficerare kunde erhålla öfaing, hvilken split som då rådde blsnd dem som fingo gå ut på längre sjöexpeditioner och huru man var missnöjd att bli kommenderad ut på skörgärdsflottan. Han. hade derföre voterat för förändringen och trodde : ati äfven skärgårdsartilleristerna kuvde bli skickliga sjömän utan längre resor i:all de hölle i hela sommaren och öfvade sig på Nordoch Östersjön. Tal. trodde emellertid icke att skärgårdsartilleriet uppfyllde sitt ändamål och ville derföre förena sig med reservanterna i deras förslag, dock icke så att minskning i befäl och manskap så bestämdt begärdes, hvarföre tal. föreslog en liten redaktionsförändrinrg. Grefve Hans Wachtmeister fann det tydligt, att en återförening mellan de bäda vapnen måste ske och trodde icke, att det fanns någon som med ailvar yrkade? på att vi skola ha en flotta afsedd att möta fienden på öppna hafvet såväl bland skärgårdsartilleriet som vid örlogsflottan rådde nu det slags nedslagenhet, hvilken åtföljer känsJan afatt ens verksamhet är gagslös Af dessa och flera skäl måste flottorna sammanslås och tal. yrkade bifall till utskottets förslag. Grefve Oscar Mörner fann det besynnerligt, att på kamma gång man talade om att göra an: strängningar för landtförevarets ordnande, så talade man om indragningar i flottan, Det antal officerare som nu funnes vore icke tillräckligt, helst man väl pär som helst kunde få båtsmän men icke officerare som dugde för sitt yrke. Anmärkte att det vore oriktigt att endast tala om att försvara Stockholm. Äfven öfriga landsorter ha i detta afseende berättigade anspråt. Hr De Mare fann det oriktigt, att åt officerare utan tillräcklig sjömannabildning och öfning Jemna så dyrbara fartyg, gzom de hvilka nu hörde tili skärgårdsförsvaret. För afbjelpande af denna olägenhet måste de båda vapnen sammanslåsg, och tal. gillade utskottets förslag. Grefve Jules Schwerin framhöll att det var de rikaste provinserna som företrädesvis måste försvaras, enär en fiende der hade Jättast att uppehålla sig. Dessa provinser vore åock de sor låge öppnast för fienden. Man häde för öfrigt talat om att fienden skulle komma från öster. Tal trodde ej att så skulle bli fallet, och för försvaret åt söder och på dess öppna kuster, måste man h-fva en stor flotta. Ega vi en sådan, kunna vi lägga något i krigets vågskål och leda krigsope rationerna till vår fördel. Tal. yrkade af dessa och flera skäl bifall till utskottets hemställav. Grefve Henning Hamilton ansåg äfven, att vi borde återgå till stora flottan. Ansåg det dock betänkligt att särskildt tala om inskränkningar i befålets och i manskopets antal samt yrkade derför, att i utskottets hemställan, som tal. för öfrit gillade, blott skulie talas om flottans personal. Häri instämde hr Hasselrot. Båda återtogo dock senare sitt yrkande på nämnde förändring i utskottets utlätande. Hr Wallenberg yrkade på att officerarne skulle få sysselsättning, så skulle ingen klagan förspörjag äfven med nuvarande personal. Erinrade om att i händelse af krig en mycket storpersonal behöfdes, äfven derföre att varfven-i sådant falil skulle komma i ansträngd verksamhet. Uppenbart vore att personalen vore förfringa isynnerhet biand officerare, ty sådane bildas icke på kort tid. Ett af hufvudfeien vid flottan är att den är dela oe TR Ev I DN NA Me om AR AS ÄR AD ora -— hh 1 I 3 1 j 1 : I