Aftonbladet – 18 april 1871, sida 2

ir Frisk yttrade sig mot utskottets för2 8 Z F Hr Häggström ansåg lindringar vara befolv de, då genom värnepligtens utsträckning jd stoch rotekållarnes bördor blifva ökade. t an yrkade således bifall till hr v. Jöbren-lse ims skrifvelsoförslag. . t Hr Ribbing yttrade sig hufvudsakligen il mma syfte som frib. Raab, således för del m reservanternas förslag, utom i hvad som 7åe uppskattovingskomitgerna. 1 Frih. Tersmeden förordade deremot hr BjörnI jarnas förslag till skrifvelse. Grefvo L..af Ugglas beklagade att det k.i. relaget ej berört frågan Om sådana lindrin: ar i röstoch rötehållet, som kunnat lemna ! . Mit friare händer i afseende å öfoingar! ;s ordnande. Talaren förordade derföre hr : . Ehrenheims reservation. j Hr Reutersvärd förordade det k. förslaget li ch bifall till hr Björnstjernas förslag till srifvelse, l Hr of Klint framställde såmma yrkande l. ch ansåg en sådan framställning icke af-1 lippa möjligheten för K. M:t att göra gansa stora förändringar, men riksdagen borde ga sig väl tillvara för en sådan framställing gom, så att säga, skulle förleda I. M:t tt beträds denna väg. Man borde göra g väl reda för hvarthön sådant ktöndeleda ch hvilka anspråk, som deraf kunde förad. Hr Dickson ville indelta armens bibebålinde, men då den utsträckta värnepligten ommea att medföra ökade besvär för rustch rotehållare, så yrkade tal. bifall till hr . Ehrenheims. förslag. Denna förordades äfven af hr Bennich, som nmärkte, att den a! reservanterna åsyftade orta tjenstetiden ej var egnad att gifva tammen nödig fasthet. Hr Wallenberg ansåg kammaren böra fatta itt beslat i frågan utan att sammanlänka len med någon anzan, hvafföre ban yrkade ifall till hr Björnstjernas reservation. Samma rkande framställdes jemväl af hr Tornbrrjelm. Frib. De Geer försvarade det af de fem reervanteraa framställda förslag och frambö.l rakansafgifternas fördelar ur syopunkterna :f stamtruppens fördelning, rekrytering o. 8. v. Tal. uttalade dersfter sina åsigter dels röande de omständigheter, hvari indelningsverkets förträffligheter kande anses bestå och trodde den bufvudsakligen ligga deri att den ndelta soldaten ej vore kasernerad, dels rörande farhågorna att den af reservanterna förordade stammen skulle komma att utgöra en lös befolkning,, hvilket tal. ej befarade, då han ansåg att med afseende å de enligt teservanternas förslag antagna stamsoldaterna alla vilkor förefonnes för förvärfrvandet afen aktad stöllniog. Med de föreslagna uppskattningskomitteroa var tal. sjelf ej follt nöjd, men ansåg någon annan utväg ej förefivnas för ändsmålets vinnande. Med afseende ä de yttrade farhågorna att ett beslut om de behöfliga anslag, som borde, på sätt reservanterna föreslagit, ställs till K. M:ts förfogende, ej skulle vara för kommande riksdagar bindande, anmärkte tal., att om detta snslsg, såsom afsedt vore, sattes i samband med indelningsverket, så kunde på grund af 80 R. F. någon rubbning deri ej ske uten konungens och riksdagens ramtycke. Frib. Sprengtporten ansåg det -vissorligen kunna vara priocipielt riktigt att fatta sing beslut i frågan utan att tänka på rustoch rotehållarnes stäliniog, men det som vore rätt i priocip, vore icke alltid möjligt i verkligheten. Tal, slöt sig derföre till reservar 288 förslag, mena som han önskade an mo fikation deraf i den syftning frih. Raab påpekat, så yrkade han återremiss. Grefve Beckfris och frih. v. Schwerin förordade äfven ressrvanternas förslag, hvatemot frib. G. of Ugglas slöt sig till der af hr Björnstjerna föreslagna skrifvelsen. Tal erkände visserligen att lättnader borde med gifvas med afseenda å de ökade bördor, son rostoch roiehållsre kunde få vidkännas men ville oj dessa frågors zammenblandande Grefve C. G. Mörner framdrog åiskillig svårigheter, med hvilka han ansåg indel ningsverket vara behäftadt och törordad derföre reservanternas förslag; dock avsåj han den stora apparaten med de 24 länsko mitterna öfverflödig och trodde attriksdage kunde omedelbart fastställa vxtansafgiften belopp. För att utskottet skulle bli!vai till tälle framlägga ett förslag derom yrkade ia laren återremiss. Han varnade föröfri,t fö uppskof, bland annat derföre, att den nuva rande departementschefen visat sig vilj handla, under det ban möjligen kunde få e efterträdare, som gjorde varsamheten till huf vadsak. Hr Wijkander ansåg hvarje annan lindrin; än den, som låge i roteringens ställande på vakans vara oberättigad och bemötte för öf. rigt åtskilliga mot reservanternss försla; gjorda anmärkningar. Hr R dgr yrkade bifall till hr v. Eåren heims skrifvelseförslag. Hr C. Ekman förordade deremot hr Björn stjernas förslag till skrifvelse. — Öfverläggningen afbröts härefter och vor då änno 24 talare anmälde. I Andra kammarens förmiddagsplenum upp trädde först hrr Per Nilsson i Kulhult oc! Aha Andersson, yrkande bifall till utskottet slag. 4 Hr Carl Ivarson höll ett längre föredreg af hvilket man icke blef mycket klok pi hvad ban villa. Efter att något ha ondgjort emot pressen och emot opinionsyttringirne landsorten, hvilka han betecknade såson konstgjorda, yttrade han åtskilligt, som skull vara till fördel för utskottets förslag, såson t. ex. att den stam det föreslag:t måtte kom. ma att bli i militäriskt hänseende bättre, et tersom den tycktes ha vunnit bifall af de fei te mm. so RN TT.