Aftonbladet – 18 april 1871, sida 2

iska reda, gom derigenom skulle vinnas. sl meliertid fana han utskottet ha gått någotat il längt, utan att likväl antyda, beru långt et bort gå. Hen klandrade eckså attintet llmötesgående från ömse, sidor egt rim, ntän, t dock för sin del praktiskt bidraga der-1,, il genom att åtminstone i de allmännaste rag beteckna något sätt för tillmötesgåen; et, någon punkt der man skulle kunna mötas. i Statsrådet Bredberg uppträdde för att lemna ågra upplysningar. Den väsentligaste vari, en, som gällde den antsärkning, som blifvit jord, att någon politisk våda. iche måtte ara för Hafiden, Gå konungen icke i Norge ordrat några utomordentliga åtgärder eller evillningar med afseende på försvarets stärande. Utan att vilja inlåta sig på norska egeringens uppfattning och motiver i detta änseeade, ville talaren blott fästa uppmärkamheten derpå, att nu samlade stortbing ore det första efter införande af årligs störhing Och sålunda upptsget af en hop arbetsråvingsfrågor och dyiikt samt att den bud. som det skulle bestämma, endast gällde månader. Tslaren yttrade sig äfven om ndelningsverket och gendref den uppfattninen, att Carl XI och svenska kronan för 00 år sedan skulle ha ibgålt sädant förrag Ned roteoch rusthållare, som skulle indra staten att ordna sitt försvarsväsende ich taga landets försvarskrafter i anspråk, tan att dertill köpa bifall af rustoch rotevållare. Det skulle i ordets fullsste mening 13 varit ett pactum turpe. Talsren trodde ör öfrigt, att K. M:t skulle med välvilja nottaga och i sorgfälligt öfvervägande taga varje förslag till en liadring. Hr Carlen kritiserade isynnerhet skarpt utskottets förslag till en ny stam, hvilket han ansåg alldeles förkastligt. Det vore oförnet, att åtminstone på landsbygden söka en egen torfva, ett fast hem, — för att i stället omfatta någonting af den lösaste art, skapa någonting, som i alla händelser är alldeleg ovisst. Upphäfdes de indelta trupperna skulle man behöfva anoråna ett särskildt öfver hels landet föriagåt gendarmeri för den inre ordningens upprätthållande, såsom fallet är i andra länder, och det skule bli mycket dyrt. Talsren omfsttade regeringers förslag isynnerhet emedan det eljest skulle vara en absolut omöjlighet att få frågan löst! ty det borde väl hvar och en, äfven thedlemmarne af utskottsmajoriteten, medzifva, att det vore o änkbart att vare sig Första kammaren eller regeringen skulle kuvna god känorva någonting sådant son utskottets förslag. Ett förslag till lindringar kunde vara Am hn Ö PR pr M KV RH AM DD åtligt att bortkasts den indelta stammen, sort verkligen är god, ty det känna vi afl ortarenhet, och det följer af det svenska lynf önskligt icke ur den juridiska rätters, ty den knade man ej åberopa, utan ur statsekonomisk synpunkt, såsom skattejemknivg; men då borde det ställas så, att icke en höp samhällsmedlemmar derigerom leda en känrbar förlust och andra derigenom erhböle en oskälig vinst. Hr Magnus Svensson och Sven Magnusson talade för bifall till utskottets förslag. Hr Kolmodin yrkade å:errewiss, förvämligast föratt fåde grundsatser genomförda, som fivnas uttalade i motiverna till frib, Ericssons reservation, ehura de icke blifvit i hans förslag genomförda. Helst skulle talaren se försvaret ordnadt på samma fot som t. ex.i Daomark. Det blefve betydligt dyrare, men det borde ej få afskräcka. Talaren fästade med värma uppmärksamheten derså, att förbindelsen att med Hf och blod försvara fostorjorden är äldre och obsroenda af alls kacktehållskovtrakter, den är ett kontrakt, son ligger i heia statens och samhällslifvets id6 och från hvilken ingen annan kan löss os än döden. Då en talare i går (hr Key) hade nästan i samma andedrag tslat om att vi vore Carolinernas ättlingar, och att han visst: att en hop nogt folk utvandrade till följd a talet om värnepligtslagen, så ville tal. anmärka, att sädara com utvavdra, för att undkomma 42 dagars ökade vapenöluiagar vore inga ayvnerligt värdiga ättlicgar af Carolinerna och att folk af sådant skrot och korn vore det ingen oersättlig förlast att mista, Hr Sjöberg yrkade i ett längre arförande bifall till regeringens förslag. ) Hr Ribbing höll ett längre föredrag, hvar han bland avcat visade, at det icke fannes de ringaste garantier för kostnaderna för den I nya lösa stam, som utskottet föreslagit; ty redan under öfvergångsperioden, vore de meIdel, som inflöte från vakanta rotar otillräckliga och efter 15 år funnes dertill inga medel alls. Talaren yttrade sig föröfrigt vidlyftigt om rättsfrågan och visade, att den mycket åberopade friheten från utskrifning till de stående regementena icke innebar något upphäfvanda af den uråldriga allmänna värnepligten. Yrkade återremiss på denna del af betänkandet. Hr Mannerskantzs framlade ett nytt förmedlingsförslag, som gick ut der å, att värdet af rostandet och roteringen skulle efter sorgfällig granskning uppskattas särskildt för hvarje regementsoch kär-område. 745 af den sålanda bestämda summan skulle hädanefter utgå af rotar och rusthåll, antingen i och geoom torp med jord jemte fyllnadssumma i kontant eller genom betslniug af alltsammans kontant; staten skulle 8fvertaga soldatanskaffaingen. Hr Hierta klagade bitterligen öfver den grufliga påtryckning, som egde rum från pressens sida, gesom folkmöten 0. 8. v.; man borde emellertid icke låta af denna opiuiontg storm, som i sjelfva verket icke hade så myc: ket att betyda, förmå sig att ou nödvändigt afgöra saken. Det bästa, som ru kunde vinnas, vore ett uppskof; kunde man blott erhålla ett sådant, så skulle båda tiderna måhända bli lugnar: ochj sinnesstämningen betyrAllnt avalara nnh då knrrda man 3 madan