Ofriga deler af bevillningsutskottets förslag lefvo i allt väsentligt af båda kamrarne bifallna. Behandliogen af den stora fosterländska försvarsfrågan har i dag tagit sin början inom kamrarne; men har under förmiddagens plena icke skridit långt framåt. Huru vidlyftiga förhandlingarne härom komma att bli, kan man sluta deraf, att vid pleni början inom Andra kammaren voro icke mindra än talare anmälda att yttra sig deröfver, af hvilka på förmiddagen endast 12 fått ordet. Kronprinsen af Danmark åhörde från åhöraretribunen med stor uppmärksamhet förhandlingarne inom båda kamrarne, största delen af tiden i den andra; bland åhörarne sägs äfven för en stund fursten af Wied. I Första kammaren uppstod till en början en öfverläggning om föredragningssättet, 1 det frih; De Geer föreslog att kammaren skulle först till-afgörande företaga förslaget till ny värnepligtslag. Detta förslag understöddes af frih. v. Essen, hr Tornerbjelm och frib. Sprengtporten, hvaremot hr v. Geijer samt grefvarne C. G. Mörner och G. Posse ågofrågan om stammen bör behandlas före värnepligtslagen. Kammaren. bestämde sig för den af frih. De Geer föreslagna ordning för behandlingen. Under denna preliminära debatt begagnade frib, v. Essen tillfället att uttala några åsigter om den föreliggande frågan i allmänhet, Det hade talats om köpslagande, anmärkte frib, v. Essen, men han ansåg ett köpslagande ovärdigt, då det gällde ett så högt ändamål som fäderneslandets försvar... Första kammaren, som genom den utsträckta värnepligtens åtagande komme att göra de största offren, borde genom att först till afgörande töretaga värnepligtslagen nedlägga en protest mot hvarje sådant tillvägagående som det antydda. Det yttrades ofta, att intet offer vore för stort då det gällde fosterlandets försvar. Det gällde nu att i handling visa, att FS ord ej voro blott en tom meningslös Tas. Då härefter värnepligtslagens 1,som bestämmer tiden för värnepligtens fortfarande från 20:de till 40:de året, föredrogs, öppnades öfverläggningen angående densamma af hr Berg från Elfsborgs län, som i ett längre, föga sammanhängande oeh föga uppmärksammadt yttrande förklarade sig komma att bifalla förslaget, ehuru han gjorde det med veniod. De skäl, som hos talaren framkal-. lade denna känsla, syntes hufvudsakligen vara hans åsigt, att en så vidt utsträckt öfningstid måhända icke skulle vara beböflig, och att rättigheten till friköp och lega genom förslaget afskaffades. Frih, Bilde biträdde likaledes förslaget, ehura han ansåg detsamma icke vara bygdt å riktiga militära grunder. Hans utvecking af hvad han i detta hänseende fann bättre och lämpligare, visade att han fortfarande var en anhängare af systemet plitet, men godt och önskade uttagandet at en del af beväringen genom lottning för att en längre tid öfvas, under det att de öfriga skulle med en obetydlig öfning öfvergå till ersättningstrupperna. Da erfarenheter, som händelserna i Frankrike lemnat med afseende å följderna af ett sådant system, som lemnar armen utan vapenöfvade reserver, tycktes talaren icke hafva uppmärksammat. Han biföll dock nu det föreliggande förslaget, emedan för närvarande ingenting annat hade utsigt till framgång än en organisation grundad på stam och likformigt öfvad beväring. Hr Montgomery-Cederhjelm önskade en redaktionsförändring för att undvika tvetydighet i afseende ä tiden då värnepligten borde taga sin början, Då det sedermera upplystes, att nu gällande likalydande bestämmelse icke gifvit anledning till missförstånd, återtog tal. dock. sitt modifikationsförslag. Grefve Oscar Mörner ansåg att man gick för långt då man utsträckte värnepligten till t0:de äret. Han ansåg 9 åldersklasser lemna en tillräcklig styrka och framställde ett yrkande i denna syftning. Den väntade in vändningen, att det icke betydde så mycket om mean qvarstode i landstormen, ville tal. bemöta med den anmärkningen, att det dock lade åtskilliga band på den personliga friheten, Grefve L. af Ugglas upptog till besvarande de af hbrr Berg och Mörneryttrade betänkligbeter. Med afseende å: legorättens afskitande anmärktes sånnda, att om än de bil lade och förmögnam klasserna kunde anses ;enom fullgörandet at sin värnepligt göra ett störse offer än de mindre bemedlade, än t. ex. dagakarlen, så hade de ock större pligter mot fäderneslandet, icke blott derutinnan att de hade mera att försvara, utan också lerföre att de bättre än andra böra fatta rärdet af de band, som förena medborgaren ned fäderheslandet. Att de bildade klasserna inginge bland de värnepligtige vore för Sfrigt nödvändigt för att vinna tillgång tilll! ;rforderligt reservbefäl. Mot grefve Mörners; örslag anmärkte tal, att grefven hade för