Aftonbladet – 17 april 1871, sida 4

till den enskilda, skalle ränteafkastningen af denna sistnämnda kassa icke allenast varit tillräcklig för utgörande, till antal och belopp, af de officers: I pensioner, gott under tiden ifrån den gemensamma iInrältniogen tötgått, utah äfven medgifvit det egna I grundkap:talets förökning vid 1861 års slut till ett I belopp af 75,111 rdr rmt. . Sedan jag sålunda torde få antaga att jag lyc; I kats ådagalägga att den som olaga angifoa per, miltöringen ar manskap ingalunda, som angifvaren I till en början påstått, men s6dan inödgats afstå lifrån, härrört af egennytta å passevolantörernäs sida, hvad beträffar användandet af det inbespa, rade gaget och spanmålen för förenämnda permit, terade manskap, återstår att visa och framhålla svaghetei och otillförlitligheten äfven af det nödil ankäre angifvaren tillgripit för vidhållandet af tillEj Vitelsen att att egenhytta och slem vinning varit d Ad nden å Påssevolantörernas sida till , Joftanämnda permittering, nemligen det påståendet, att desamma skulle tillskyndats en vinst, den de , Istoppat i egen ficka, af skilnaden emellan det beI kläådnadsbelopp, som bestås den i tjenst varande ; Nn den permitterade karlen. j ill ev början anhåller jag att få fästa upp j märksamheten vid de små surnmor här är frå-Iga om, alldenstund denna afbhandlade skilnad va-Irierat under den långa passevolanstiden emellan 11: 56 och 1 rdr 92 öre i månaden. Och sålunda I omöjligen för det antal man pr batteri, hvilket för I kassans räkning könnat hållas permitteradt, uppI gått till något belopp, somi någoti mån kunnat fresta till den förmenta götverträdolsen, äfven om denna I besparing för passevolantören i beklädnadaafgift Itill manskapet, i verkligheten kommit denne till godo. Detta kan emellertid långtifrån tagas för afgjordt, enär det skulle förutsätta att hvarje karl, som för den gemensamma pensionskassans räkning varit permitteradt, lidit afdrag i sin passevolansbok 8 beklädnadsförmånen för den tid han åtojutit permission; men detta är ingalunda gifvet, än mindre lärer det kunna ledas i bevis, alldenstund det manskap, hvilket för kassans räkning kunde ifrågakomma att permitteras — sedan till permitÅtering för kronans räkning utses det manskap, hvilket på grund deraf, att detsamma på landsbygden egåe egna hus eller bostäder, stadig tjenst eller mera varaktig arbetsförtjenst, med sannolikhet kusde beräknas bibehålla permissionen under hela den tillåtna permissionstiden, 10 månader — bestod uteslutande af sådant, hvilket endast kortare tider i sender, då tillfällig arbetsförtjenst erbjöd sig, kunde ifrågakomma att permitteras, och för hvilket manskap sådant afdrag icke egde rum, såvida icke permissionen fortfarit oafbrutet minst 14 dagar och vid vissa batterier ännu längre tid. Men äfven om en ringa bebållning i detta hänseende skulle passevolantören tillfallit, hvilket torde vara en omöjlighet för någon, icke ens passevolantören gjelf att nu, sedan så lång tid förflutit, bestämma, så kan med säkerhet antagas att densamma mer än motvägts dels af de förluster i enahanda hänseende passevolantören fått vidkännas då icke fulla antalet permittenter för kronans räkning utgått: ett förhållande hvilket flere år tillbaka nu årligen inträffar och för närvarande utgör cirka 30 man, och silutligeu dels af de förluster passevolantören årligen får vidkännas deriET att till diverkomplette rekryter utbetalas ör tiden innan de i nummer kunna insättas full beklädnadsersättning som för tjenstgörande karl bestäs, utan att af kronan derför erhålles någon ersättning. Af hvad jag sålunda haft äran visa och framställa, torde klarligen framgå, att icke heller i afseende å nu senast afhandlade fråga någon den ringaste egennyttig beräkning eller bevekelsegrund för den, som olaga angifne permitteringen af manskap förefunnits. K. M:t och kronan här icke tillskyndats någon förlust genom utbetalandet af gage m. m. för det för pensionskassans räkning permitterade manskapet, enär detta gage m.m. skolat, i den händelse sådan permittering icke egt rum, i alla fall utgå, utan samma höga myndighet har äfven — oberäknadt det fördelaktiga inflytande på truppen och tjenstdugligbeten hos regementet i sin helhet det skedda användandet af det inbesparade gaget m. m. ovedersägligen utöfvat — tillskyndats direkta ekonomiska fördelar i så måtto, art ifrån dessa inbesparade medel längre tider, oberäknadt masikpersonalens aflönande — hvartill vid flera regementen inom armån åtskilliga vakanthållna nummer löner användas — dels lönefyllnad till regementsstallmästaren, 800 rår, hvilken lönefyllnad alltsedan år 1362, då all permittering för kassans räkning upphörde, måst af staten öfvertagbs till utgörande; dels till uppförande och årligt underhåll af badhus för regementets befäl och manskap samt deras hustrur och barn; dels för gymnastikoch fäktningsmateriels anskaffning och underhåll samt gymnastiklokalens uppvärmning, likaledes under många år; dels för exercisfältets planering och plantering m. m., allt kostnader, hvilka staten bordt vidkännas och hvilka äfven numera af densamma bestridas. Härtill kommer vidare att — i anseende till den stränga och svåra tjenstgöring regementet under hela den tid här ifrågavarande permittering egde rum, hade att utöfva med hänseende till bevak niogen af det stora antalet straffångar, som å fästningen förvarades och bär utförde vidlyftiga srbeten, ingalunda efter den vanliga beräkningsgrunden för manskapets tjenstgöringsskyldighet, kunde medgifva någon ökning i antalet af det för kronans räkning årligen permitterade manskapet, hvilket deremot genas:, efter det förenämndåa strafffångar härifrån år 1862 bortflyttades, på anmälan och förslag af dåvarande kommendanten i garnisonen och chefen för regementet, numera generalmajoren och ommendören grefve A. Wachtmeister, skedde till det nuvarande beloppet. Den permittering, som för kassans räkning detta oaktadt verkställts, har endast derigenom möjliggforts, att åtskilliga efter tjenstgöringsreglementet tillåtna honnörsposter, såsom kommendantsoch hedersstandards-posterna, varit indragna, i förening dermed, att ruanskapet utöfvat en något, dock inom laglighetens gränser strängare tjenstgöring i flera hänseenden än den, som af kronan under en längre fortfarande tid kunnat detsamma affordras; allt till ett välvilligt och uppoffrande främjande af det stora syfte, som låg till grund för pensionsk ssang bildande och de inflytande medlens anMogen i öfsigt. vågar jag med full tillförsigt hysa den säkra förhoppning, att detta uttalade stora syfte, långt skildt från all Crapen egennytta eller vinning, må erkännas endast och uteslutande hafva utgjort regementets fördel, gagn och bästa i alla afeeenden: höjandet och utveckiandet i alla riktningar af detsammas tjenstbarhet, af manskapets sedlighet och pålitlighet, samt om allt detta grundläggandet och upprätthållanet af ett aktadt och äradt namn och rum för detsamma inom den öfriga armån. Huruvida och i hvad mån detta lyckats är jag jäfvig att bedöma; men med lugn äfven i detta hänseende vågar jag vädja såväl till edert mina hrr krigsrättsledaröters, som till förmäns och kamraters inom öfriga armån sakkunniga och opartiska bedömande, likaAf allt hvad jag haft äran andraga och utveckla, som slutligen, hvad truppens sedlighet, pålitlighet. och uppförande i allmänna lifvet beträffar, så inom som utom garnisonen, äfven till allmänheten icke allenast inom detta samhälle, utan äfven inom den landsbygd, hvarest detsamma under permissionstiden årligen vistas Om till hvad nu i största möjliga korthet blifvit anfördt ytterligare lägges och fästes uppmärksamhet vid: 1:0) Att allt det gage och den portiorsspanmål, som influtit för det ifrågavarande p-rmitterade manskapet ingått genom regementsskrifvaren direkte till reocementeta nensinonegfand mnmtan att en