skrifvit allt till punkt och pricka. Jag begriper inte, huru de få reda på allting. Buatterby vickade. Nog läste han allt sådant, som i något afseende kunde vara af intresse för. honom. ,Jag har betalt mina skulder här, Butterby, och jag tänker ej förnya dem. Galloway puttrar och spår att jag nog kommer att göra det, men jag är säker på att han ej menar allvarsanit. Hvad tycker ni väl? han tog af sig hatten för migi går, när vi möttes, han, som kaappt brukat nicka åt mig. Huru mådde de der borta i London, sir Roland, när ni reste derifrån? Huru är det med miss Rye? Åhb, hon är glad och munter. När jag var der sist, så talade mrs J. om att hennes syster och Winter — de kalla honom så nu — säkert skulle bli ett par. Jag sade också åt miss Rye, att då ville jag köpa brudklädningen åt henne, men i stället för tack, bad hon mig ej prata så mycket. Jag må säga, Batterby, att det var ändå ett misstag af er, att taga benne i fängsligt förvar för mordet på John Ollivera. Ahvo, svarade Butterby vårdslöst, men ej ovänligt, man kan råka ut för misstag, äfven de bästa af os3, förstår ni. Jsg förmodar att ni inte rär för det, alldeles som mean inte rår för att man går i sömnen., sade Roland mera uppriktigt än artigt. Jag gjorde ett besök vid grafven i .år. Nå, månntro ni någonsin skall få tagi den rätte? Om ej mr Batterby vändt gin blick åt annat håll, skulle kanske Roland hafva märkt att det vanliga lugna uttrycket skymdes af en egen skugga. Huru länge under de förflatna åren han än grubblat öfver mr Olliveras mördare och hvälft planer och gissnin