—A A LA gått till den: verld der sorg och orättvisa ej kännes, men denna tröst kunde ej ännu förjaga saknaden efter den bortgångne: Dagen för Rolands afresa var inne och han bade kommit att taga afsked af. Annabel. De stodo i de öppna glasdörrarne till trädgården och en varm strålande Maj-sol sken in på dem och glänste ötver Annabels svarta sorgårägt. Det var samma rum der de i barnsären. ofta lekt tillsammans, men som nu omtapetseradt hade blifvit den unge pastorns studerkammare. I betraktande af Rolands naturliga brist på eftertanke hade han verkligen med berömvärd klokhet bestämt planer för deras kommande lefnadscätt. Sunny Mead skulle blifva deras hem och Aunabel skulle vara kassaförvalterska, ty Roland erkände otvunget, att han ej kunde bafva pengar om hand, de skulle då säkert tega slut. en bostad vid Portland Place som sir Richard hade hyrt, skulle öfvergifvas, de ville ej hafva någon våning i staden, inga färdfulla nöjen. Annabel understödde ifrigt dessa förståndiga laner. Roland ämnade sig nu upp vidien lesöe för att buga sig för prinsen at Wales och det vore önskligt om han kunde gå igenom denna ceremoni med passsade värdighet. Då Annabel blifvit lady Yorke måste bon vid första tillfälle presenteras för drottningen. Så till vida ämnade de uppfylla hvad som ålåg deras rang, men dermed var det slut på deras deltagande i den förräma verldens sällskapslif. Sunny Mead. skulle bli deras hem och utan tvifvel ett--lyckligt sådavt. De tala om framtiden nu der de stå dd hvarandra och båda se den i rosenfärg. (Forts.)