ryssarne i skärgården. Detta allt vägrad Ankarsvärd och lemnade konungen i sticket hvad kriget beträffade ett väl skrifvet me morial, som visade att konungen icke med hopp om framgång kunde börja och utför: kriget. Ryktet om ett förestående fredsbrott växt. emellertid. Konungen drog sig undan til Haga, inskränkte sina supber, höll täta oct hemliga öfverläggningar med Toli och Rut och sysselsatte sig med att skrifva dramer samt bivistade ständigt repetitionerna på Dra. matiska teatern. Dessa omständigheter ut tyddes af de mera uppmärksamma gansks egendomligt. Man hade nemligen iskttagi allt sedan Gustaf III tillträdde regeringen att då han hade något nytt och besynnerlig i tanken att verkställa, så inneslöt. ban sf och skref teaterpjeser, operor eller tragedie för att inbilla gin kammarungdom först oct gedan allmänheten, att han var lugn till ain: nes och roade gig med lyriska ämnen. Mer hans politiska ränker — säger Fersen — vor så upplyste att man alltid efter en så effek. terad trankilitet hade att vänta något orolig utbrott. Grefve Rosumoffsky hade öfverlemnat er deklaration till Sverige och till flera andre stater af innehåll att ryska kejsarinnan vor nödsakad låta armera 15 krigsskepp af sir flotta för att afgå till Medeihafvet för at bekriga turken, som henne oförmodadt öfverfallit. Alla europeiska makter förklarade at! de i detta krig voro neutrala och erbjödo at om några ryska krigsfartyg behöfde söks hamn för storm eller olycka skulle de mec all vänlighet bemötas. Men Gustaf III ga intet svar, ehuru ryska ministern derom flers gånger gjorde påminnelser. Detta stillatigande ökade föreställningen att något i krigsväg påtänktes. Gustaf III:s åtrå efter krig motiverades a hans personliga bitterhet mot kejsarinnan Katrina, mot rådkammaren, mot ständerna, äfvensom af den dåliga penningförvaltningen unde: fredslugnet, enär riket iråkat 14 millioner riksdalers skuld, af konungens medförda äregirighet, afund, sinnesoro, åtrå efter nyheter och ombyte, och slutligen af hans ifriga önskar att befordra enväldet. Hans krigsplaner understöddes af finavsministern baron Routh genersladjutanten Toll, stallmästaren Munch och en ung löjtnant baron Otto Wrede; som förde pennan under de hemliga öfverläggningarne, i hvilka äfven favoriten Armfelt deltog, dervid han dock afrådde kriget. Hemliga order utfärdades om 12, svart om It örlogsfartygs skyndssmma utredning i Carlekrona och pressanta order afgingo äfven til öfverste Ankarsvärd på Sveaborg om armånt flottss skyndsamma atrustniog; men konunen sjelf förtrodde både spanska och hol. ändska envoygerna under en maskeradbal i operahuset, att han företog sjörustningar, så stt ryktet derom snart blef vida spridt.. Då öfveramiralen grefve Ehrensvärd på befallning skyndade till Carlskrona den 16 April (1788) befannos kassorna och förråden: otiliräckliga, men det gjorde ingen rubbning i konungens planer. Under tiden negocierade han med alla hof om biträde mot Ryssland till unds gättniog för turkiska makten, men utan framgång; alla makter afrådde konungen att kasta sig in i ett krig. Han gaf Turkiet hopp om biträde till lands och sjös mot erkännande ef enbsidier, men fick endast löfte om en-betydlig samma, hvilken dock skulle utgå medelst en krigsskatt, som af deijerna på barbariska kusterna borde erläggas — en mycket osäker inkomstkälla. Det lyckades ej att förmå Danmark bryta alliansen med Ryssland, icke heller att förmå Danmark till fullkomlig neutralitet, men ehuru Danmark under tiden armerade sex krigsfartyg och hela norska armen, 15,000 man, så inbillade sig dock konungen att Danmark. skulle bryta förbundet med Rysselsod. -: Ehuru svenske ambassadören i Kjöbenhavn inberättade. att prins Carl af Hessen var utnämnd till befälhafvare öfver danska armån i Norge, lät ko nuogen ntsprida att den norska armån endast sammandrogs till exercis och att kroppringer af Danmark väntades på besök i Stockholm. Alla försök att i utlandet negociera lån strandade mot Sveriges dåliga kredit. För att reta ryska kejsarinnan fick svenska envoyen Nolcken befallning att i Petersburg dels begärs förklaring rörande sjörustniogarne, och dels att göra proposition om konungens af Sverige mediation mellan Ryssland och Porten, men i hotande uttryck, som icke skulle båda ett fredligt sinnelag, Men kejsarinnan ville undvika krig med Sverige och för att visa sitt fredliga tänkesätt utfärdades en ukas, hvari förbjöds i Ryssland att tala om krig med Sverige, att vid lifsstraf öra svenskar som vistades i Ryssland något örfång och tillika anbefslldes att den.svenska handeln och sjöfarten icke.skulle störas utan tvärtom på allt sätt gynnas och befordras, Alla de com afrådde konungen frår att inlåta sig i krig med Ryssland möttes med onåd, stämplades som fega.och såsom ryskt sinnade. Då hvarken öfverste Ankarsvärd eller grefve Posse, de begge cheferna för flottan och armån i Finland kunde förmås sfgifva falska rapporter om Rysslands tillämnade anfall på Finland, så vidtalade konungen öfversten för Savolax-brigaden, baron Hastfehr, att utföra det skamliga dådet på Savolaxgränsen, de: några till ryska kossecker förklädds fiosks soldater attackerade Hastfehrs egna förposter — med löst krut, hvarefter dessa retirerade, då de förklädde kossackerna öfverskredo. gränsen, brände och plundrade någrs bondstogor, hvarefter Hastfehr skickade et detachement till Nyslott. Han tog en liter båt med några mjölsäckar, ämnade till rysks sar för hans upptäckande. så visste han lik