att han ännu lefvat för att se buru han: bok nu var dyrbar för hvarje bjertaihvarjs hem — men allt godt hade bär kommit för sent för honom, Ellen var nu i oberoende ställning, ty hennes far hade återvunnit sir förmögenhet och genom testamente af en åldrig slägting hade lilla miss Nelly blitvit er arftagerska.. Det var likväl ej genast som Roland lemnat London för Holstonleigh. Andra vigtigr saker hade först upptagit hans tid, icke eller kunde han så snart hemta sig efter sorgen öfver de bortgångne. Hans egen öfvertygelse var att han aldrig skulle upphöra att sakna Harcish och aldrig glömma hvad som skett genom Geralds förbållande. Roland hade besökt sitt blifvande hem Sunny Mead, införlifvat sig med sin ställning der och tagit reda på hvad han bestämdt hade att räkna på i inkomster. Med sin ärliga önskan att osk. tadt sin ofullkomlishet kunna handla rätt, bestämde han tillräckligt med arbete och sparsamhet i utgifter för sin egen räkning, framförallt besluten ett undvika ett flärdfullt och tidsödande lefnadssätt. Roland skulle hellre velat köra plogen sjelf än förfalla till något dylikt. Att börja med delade han således sin tid emellan Sunny Mead och London. Då han var i staden besökte han sina gamla vänner lika obesväradt som förr. Rang och förmögenhet kunde ej förändra Roland. Skrifvarne på Greatorex byrå sågo honom som oftast och mrs Jones t6 och smörgåsar hade strykande afsättniog hos en gäst, som ej förlorat gin goda aptit. Han hade verkligen köpt nya möbler ät henne efter en ganska skarp strid med den sträfva frun, ty mrs J. kunde törst ej förmås att emottaga en sådan present. Lord Carrick var äterkomren och hade under en hel vecka skänkt Roland sitt vänliga,