Aftonbladet – 14 april 1871, sida 2

erskänka hela indelningsverket, så skanda-. öst och samhällsupplösande, att d2 icke kunde inna ord nog kraftiga, för att riktigt kunna l: ittrycka sin harm och afsky för dylika olaner, och behandlade förslagsställaren pål tt ytterst inhumant och obilligt sätt. Nu vill deremot en fraktion; som ger ig min af att företrädesvis representera allnogen, icke medgifva att ett af alla såsom uldeles nödvändigt erkändt stärkande, ordrande och kompletterande af de försvarskrafter, som egas genom den allmänna värvepligten, får ske, såvida icke staten oortkastar den tillgång, som den eger i och senom indeloiogsverket och på det allmännas, på alla öfriga samhällsmedlemmars bekostnad, ger, icke de roterade och berustade hemmanen, utan deras tillfälliga innehafvare för ögonblicket, en rent personlig present, i värde uppskattad till 60 millioner. Man må väl komma ibåg, att det icke är fråga om att pålägga någon ny försvarspligt; den existerar redan, och i krigstid, när landets nöd så kräfde, skulle det icke kunna falla någon in att med hänvisande på koektekontrakter eller någonting annat motsätta sig de uppbåd, som blefve oundgängliga, de måtte sträcka sig hura långt som helst. Det är endast fråga om, huruvida det är gagneligt för landet, att dessa krafter äro på förhand något mera ordnade och öfvade; det gäller att inse, att de dagsverken, som möjligen kunna offras för sådant ändamål, icks äro bortkastade, utan kunna medföra stora besparingar såväl af egendom som af menniskolif. Bland det myckna, som i försvarsutskottets utlåtande måste framkalla förvåning, är det knappt någonting, som förefaller så besynnerligt, som att, efter all den mångsidiga utredning, som denna sak erhållit, få läsa ett yttrande sådant som detta (sid. 6): Ingen lärer vilja bestrida, att frågorna om indelningsverkets bibehållande samt om en utsträckt allmän värnepligt stå i det närmaste samband med hvaranvdra., Det har till öfverflöd blifvit visadt, att intet samband finnes mellan roteringen, som är en grundskatt på jorden, och den allmänna värnepligten, som är ett alldeles personligt för alla lika åliggande, och i afseende på hvilket Rutberg 1823 ganska riktigt anmärkte att den för dess fullgörande nödiga skyldigheten till vapenöfning knappast borde få namn af en pålaga. 1812 års beväringslag, tillkommen utan att en enda röst protesterade mot densamma och otan att något sådant samband sattes i fråga, utgör ett ovedersägligt bevis derpå. Denna Izg talar ju till och med uttryckligen om beväringsskyldige rustoch rotehållare; huru kan man då ens vilja försöka påstå, att rustoch rotehållare skulle genom rustniagen och roteringen vara fria fråa den alla medborgare åliggande allmänna värnepligten. Till och med de föreäkringar om frihet från utskrifniog, som i en del knektekontrakter förekomma, och som säkerligen äfven varit afsedd för de öfriga länen, i hvilkas kontrakt detta vilkor icke blifvit infördt såsom formligt vilkor, bevisa just motsatsen. Sammanställningen af orden utskrifning och våldsam värfning visar tydligen, att med utskrifniog icke kunde afses allmänna värnepligten, bviken svårligen kan förliknas eller sammanställas med värfnoiog. Begreppen utskrifning och knektehåll begagnas stundom i Carl XT:s förordningar såsom liktydiga begrepp. Ik. förordningen af den 5 Jan. 1684 läses sålonda i 5:te punkten: Officerarnes hästhemman anses lika som ruosthåll och njata samma rätt och vilkor, undantagandes utskrifningen eller knekte! ållet. Redan i drottning Kristinas bref den 16 April 1649 angående underhållet af mett komplett regemente till fots i Westerbotten säges, att allmogen skall njuta friset från rotering och utskrifning, hvilket visar att de båda orden då betraktades såsom beteckvande samma sak. 13:e punkten af knektekontraktet med Wermland bevisar för öfrigt, i fall vidare bevis vore af nöden, att utskrifningsfriheten blott afsåg friheten från utskrifning till regementenas vidmakthållande, emedan allnogen uti Wermlsnd i nämnde punkt förklarar, att den, i händelse af oförmåga att hålla knektekontraktet är förpligtad ati underkasta sig utskrifning. som för detta van. ligen varit.