Aftonbladet – 13 april 1871, sida 4

BLANDADE ÄMNEN Påsken i öfre Steyermark. (Meddelad Lunds Veckoblad.) Påsken emotses af landtman nen med dubbel längtan. För det första gläde han sig åt naturens och Guds uppståndelsefeut och för det andra bringar honom påsken tillåtela att åter pjuta sina fläskbullars och den tunn: .skifva oxkött dertill, som han i hela sju veckor alltsedan askonsdagen., måst umbära. I öfr: Steyermark håller landtmannen ännu strängt pi de 40 dagarnes fasta, och emedan han vill stå vä hos den käre Guden, så ger han till de fyrtio da garne ännu nio på köpet. Bondhustrun beklaga sig visserligen, att hon hela den öfriga delen a året icke behöfver så mycket oxflott till hus hållet, som under fastan. Sedan biskopen gifvi tillåtelse att i stället för oxflott på fastedagarn använda svinister, går det dock någorlunda ihop Af denna tillåtelse vilja emellertid de frommaste icke begagna sig, utan uttrycka sin afsky genom att benämna den så föga nogräknade biskoper med namnet svinbiskopen. Vid påsk upphöra emellertid alla dylika betänk. ligheter, och gemenskapen med köttet öppnas med det 3, k. ;påskfläsket.. Redan påskafton puttra de egyptiska köttgry: torna på spisen och tidigt på påskdagsmorgonen, som förherrligas af skott, musik och påskeldar begifver sig stordrängen med köttgrytan eller pigan med korgen till kyrkan. Hr pastorn, som känner sina trognes längtan, förfogar sig redan före, gudstjensten till altaret och uttalar inyig ningsorden och välsignelsen öfver de herrligt doftande skinkorna. Knappt har han under folkets andakt slutat denna, så strömma åhörarne med ögonskenlig oro till utgången. På kyrkobacken skiljer sig nu folket igrupper; hvarje hushåll församlar sig omkring stordrängen, som har det dyrbara föremålet för deras långvariga längtan i förvar. Härpå slår man ng ned på kyrkogårdsmuren och under alla ögons och bjertans afvaktan öppnar stordrängen grytan och och utdelar af sina gudsgåfvor till hvar och en med de orden: Signe Gud himlabrödet.. Nu blir det ett glädtigt kalas rundtomkring kyrkan, och om ej klockan i rätt tid kallade till gudstjenst, så skulle föga påskfläsk blifva öfver för middagsbordet. Liksom stordrängen har att ombesörja påskfläsket, så har stallgossen: också en pligt vid påskfesten. Han har att från kyrkan hembära påskelden, Dödgräfvaren uppgör nemligen på kyrkogården, som vanligen ligger omkring kyrkan, en eld af förfallna grafkors och halfmultnade likkistbräder, hvilka pastorn inviger antingen före eller efter uppståndelsefesten.. Närgudstjensten slutar, löper en pojke af hvarje hushåll ut på kyrkogården, tager ett glödande eller brinnande vedträd i en Panna och skyndar hem dermed. Mycket illa är det, om elden slocknar under vägen. Då kan man vara viss om att någon dör under året i det huset. För ett par år sedan lät Hans Tornes pojke oförsigtigt nog elden slockna under vägen, och åtta veckor derefter dog hans farmor. När nu pojken kommer lyckligt hem med sin sflödpanna, kastas kolen i spiselden, och sedan är et mors omsorg, att den heliga elden ej mer slocke nar under årets lopp, på det att fromhetens eld ständigt må flamma och dödsengeln draga förbi gården. Den vigtigaste dagen under fastlagstiden .och len som näst påskdagen anses ega största betylelse för årets kommande händelser, är aflatsdaren eller Skärtorsdag, och jag vill för den skulle ärskildt om denna yttra några ord. Denna dag eger på några orter fottvagning rum. Då tvättar bonden fötterna på hela familjen och inskar dervid hvar och en någonting särskildt. )m han vid detta tillfälle sakta hviskar sin äldta dotter någonting i örat, så är föremålet för ans önskan intet annat än en friare, som snart nåtte infinna sig. Då säger dottern kanske: Nej, ar, jag vill ingen ha, men efter dessa ord blir won förskräckt, ty under fottvagningen får man ör ingen del säga någon osanning. Efter fotvagningen skall man göra en tur ut till fälten, wvilket kallas Gränvaisengang.. Om nemligen nön redan är försvunnen på egorna, så måste nan om aftonen under sdödsångesttiden bege sig it på den gröna ängen. Detta är något väsentigt och skyddar hela följande sommaren för skans nedslående. I sammanhang med dessa påskseder må äfven tt annat bruk omnämnas. Främlingar förundra ig öfver de många träkors, som just i denna rakt äro fästa på dörrarne till bondgårdarne. Ivarje år på helig-kors-dagen. (den 3 Maj) skäes nemligen ett kors och fästes på dörren till kydd mot hexorna och maran (die Habergais). Im hexorna behöfver här ej talas, ty dem känner var och en — förskräckliga äro de gamla, farga de unga. Mera hemlighetsfull är maran. Det r ett väsen med trenne fötter och ett jättestort ufvud. Det oaktadt kommer hon in genom nyckelålet, spökar under natten och gastkramar de sofande, i det hon lägger det tunga hufvudet på röstet på dem. s Men icke alltid hjelper det lilla korset på dören för dylikt. Lisa Weichselbauer har nästan var söndagsnatt häftig tryckning på magen, och , kväl har drängen redan spikat upp tre kors på ammardörren. Hunger, menar hon, kan då inte ycka henne, ty just om söndagen äter Lisa sju. läskbullar., — En angifvare från restaurationens dagar. ista söndagen i Mars fram på förmiddagen blef :; anför Cafe Yonne i Paris den beryktade Bignon !. eresterad, han som har angifyvit de fyra sergean( rne Bowles, Raouly, Gaulain och Pommier, hvilka der Ludvig d. 18:des regering blefvo skjutna för Prags frihetssträfvandens skull. Saken tillgick på f ljande sätt: En sonson till Pommier satt utanför ;t nämnda Caf6t och pratade med en god vän. 1 k f s 5 2 lötsligt sprang han upp och fik emot en man, m kom gående på Rue de RKivoli, hvilken han Iltalade med följande ord: Ni är Bignon, det var som angaf de fyra sergeanterne från Rochelle, h jag arresterar er.—Med hvilken rättighet? sOch det frågar ni, som genom restaurationen p t afdagataga min far-farls Bignon svarade ingenr 2g härpå och sökte komma undan. Folkmassan de samlat sig utanför Caft och det lyckades mom att medelst en kraftansträngning slingra sig ( in Pommier, som höll i honom. Men han för5 ljde honom under rop: Tag fatt honoml och E gnon blef åter gripen. Då folkmassan nu fick fi ta hvarom fråga var ville man genast skjuta hojr m kort och godt. Men detta motsatte sig Pomc er, som ropade! Gören honom ej något ondt,k n är hemfallen under landets domstolar, vi böra jr gå republikens domare i förväg! Två nationalrdister bemäktigade sig nu Bignon och förde! nom, ledsagade af den ursinniga folkmassan, till! rde arrondissementets mairie. Bignon är nära! år gammal. gpenslig till växten Rättegång är na