Aftonbladet – 13 april 1871, sida 3

1, I dorkastade ordinarie rotering, mätte etter det rose tal, till hvilket de äro extra roterade, måtte åläggas i rotevakansäfgift till hälften emot annan roterad jord i samma län. I sitt utlåtande n:o 41 b hade e I statsutskottet föreslagit detsamma, men med den skilnad att äfven de ofvannämnda räntorna skulle , utgå till hälften af det belopp som finnes med för-Å fattningarne öfverensstämma. Dessutom hade utsköttot föreslagit, att om vid de sålunda bestämda skyldigheternas påförande någon ytterligare linI dring skulle i särskilda fall befinnas vara af omständigheterna påkallad, framställning derom måtte till riksdagen göras. På framställning af hr v. Ehrenheim beslöts att begint skulle i detta afseende särskildt fattas anående Nyeds bergaag inom Wermlands län samt Gunnilbo och Heds socknar inom Skinnskattebergs bergslag i Westmanlands lär. : Hr Montgomery Cederhjelni erinrade om, huraledes vid frågans föregående behandling regeringen betraktat. saken . uteslutande som en rättsfråga och föreslagit att tackjernstiondens npphörande skulle åtföljas af roteringsskyldighetens och räntornas: fullständiga återinförande och ffa på bergslagens jordbruk, Detta hade dock af kamrarne afslagits, och Första kammaren hade tydligt uttalat sin åsigt att någon lindring borde bestämmas, då dessa onera i bergälagen återinfördes. Regeringen hade således för att kunna vinna det af alla eftersträfvade målet, tackjernstiondens upp: hörande, måst frångå den rättsliga ståndpunkten: Detta mål vore af så stor vigt för landet, att fråan om den summa vore större eller mindre; hvilI ken komme satt. efterskänkas — 1 alla händelser blefve den ej synnerligt betydlig — icke borde på besltitet inverka sedan man kommit öfverens: om latt efterskänka något. .Derför och på det att man I genom en dylik eftergift mätte rd bergslagen någon verklig nytta, förordade tal. K. M:tg proposition. ) Hr Odelberg åberopade den röservation han i utskottet afgifvit och hvilken han öärmare utveckHade. Han framhöll att frågan skulle vara temliI gen enkel, i fall man hölle sig inom rättvisans område och icke läte förleda sig ätt af förment billighet beträda irrvägar. Kronan hade i äldre tider lemnat bergslager frihet från rotering och från vissa grundskatter möt vissa skyldigheter. Af dessa återstode erlåggandet af tackjernstionde, och denna aktille erläggas icke blott af åe nuvarande hyttornä utan äfven af dem som komme att anläggas. Det vore-således ingen Fatrdlig afgift från hvilken bergslagen skulle befrias. Men å andra sidan verkade tackjernstionden menligt på bergsbruketsutveckling, och det vore således icke blott för nuvarande hyttebrukare utan äfven för bergslagsorterha i allmänhet af vigt att densamma borttoges. Då således staten gjorde denna betydliga eftergift, förutom dem som förut blifvit gjorda, åt bergslagen i allmänhet, så kunde tal. icke finna att nägon eftergift borde göras i de skatter, som skulle ålegat: berslagens jordbrukare, i fall de icke varit Tskyddade bakom bergslagsprivilegiet. Dertill komreg att bergslagshemmanen i allmänhet äro stora och ha högt värde. För hemman af svagare natur förordade dock tal., i likhet med utskottet, att i enskilda fall framställning om. lindring skulle till riksdagen Öras. g rv Hr Nordström erinrade om de. propositioner som regeringen vid föregående riksdagar afgifvit och frågade sig, hvilka skäl. en konungens Trådgifvare kunde ha haft.att. gifva ett råd, hvarigenom nu en proposition, som ieke stode i konssqvens med de föregående, till riksdagen afgifvits. Skalet fann tal. i de motioner, som denne rådgifvare såsom enskild riksdagsman väckt om tackjernstiondens borttagatide, utan att bergslager skulle behöfva att gifva någon annan ersättning i stället. Men dettas -vore ett skäl, som: vore gällande för den enskilde representanten, icke för konungens rådgifvare. : Det: komprometterade, konungen, att sålunda handla efter rådslag, som framkallades af goätycket och tillfällighetend I afseende påsar en yttrade tal.; att regeringen bort rätta sig efter Kollegiernas utlåtande — den enda auktoritet, på hvilken den haft rätt att lita — och att då staten måste låna för att betäcka sina räntor och betala sina skulder, så vore det icke skäl för densamma att skänka bort-hvad densamma lagligen tillkomme; något som för öfrigt vore en orättvisa mot de öfriga skattdragande. Man finner för öfrigt, att hvad den ärade rådgifvarenföreslagit skola bortskänkäs, är icke annat än grundskatten på hemmanen i bergslagen. Tackjernstionden är nemligen icke en skatt på en näring, utan påjorden, hvilken skatt skulle tjena till att upprättHålla bergsbruket. Tackjernstionden: bade varit flag alla hemman 1 bergslag — och så kommer en kunglig proposition och föreslår att taga. bort en sådan allmän NT i dessa tider, då en agitation pågår öfverällt i landsorterna, för att få bort alla grundskatter. När några år förflutit, skola öfriga som betala grundskatter komma och säga: Då K. M:t i sin landsfaderliga nåd bortskänkt grundakätten för bergslagen, utan-att nåfon ersättning derför erlagts eller fordrats, så oppas vi att äfven gröndskatterna måtte efterskänkas åt landsbygden.. — Hvad beträffade utskottets förslag, medgaf tal;, att detta afsåge att rädda grundräntofna, men han kunde dock icke gilla det, isynnerhet som ran hade en bättre utväg att tillgripa för vinnande af den lindring som kunde vara behöflig för vissa hemman. Denna lindring åstadkommes genom den vid grundräntor af alla slag använda s. k. förmedlingen. Denna beror på undersökning och icke på godtycke. Hvad tal. framförallt ville att man skulle undvika vore, ätt det skulle kunna sägas att grundräntorna taas bort från vissa hemman och icke tagas bort rån andra. Yrkade bifall till -hr Odelbergs reservation. Hr Brusewitz yttrade, då man talat om vådan af att skänka bort en grundskatt, att tackjernstionden icke enligt tal:s äsigt vore någon sådan skatt. Grundskatten vore alltid lika då den utgingo från samma jord, men tackjernstionden berodde på den olika mängd tackjern som blifvit tillverkad och vore gåledes olika för olika år. Hvad utredningen af förbindelsen emellan jorden och hyttoörna i bergslagen beträffade, så var förhållandet det, att jorden och hyttorna fordom voro förenade i samma händer. Nu hade bandet dem emellan blifvit sprängdt utan egarnes medverkan dertill, och då det icke vore-samma personer som innehade hyttorna och hemmanen; så vore det orättvist om staten, när den hade nägot vigtigt skäl att åt de förra efterskänka tackjernstionden skulle söka vederlag för denna af de senare. Hyttegarne äro i vida bättre förmögenhetsvilkor än hemmansegarne, och eftergiften af tackjernstionden skulle helt visst icke med glädje emottages af de förra då den skulle ske på de senares bekostnad. På dessa skäl och då tackjernstiondens borttagande var nödvändigt yrkade tal. bifall till K. M:ta förslag. Hr Rentersvärd erinrade om att, ehuru statsutskottets bemedlingsförslåg vore antagligt, skulle dock det rivga vederlag som deri blifvit föresla8 komma att förorsaka stor oro i bergslagen; å det komme att utkräfvas;och tal. hemställde derföre om man borde så mycket hålla på denna sunima, isynnerhet som den utan tvifvel skulle blitva rikeligen till staten ersatt genom den större utveckling som bergslagen efter tackjernstiondens borttagande skulle gå till mötes och hvilken skulle föranleda att större skatter komme att inflyta. Det vore svårt att begära åflösning för en skatt af en person hvilken icke på lång tid baft med densamma att göra, och motbjudande för den som burit skatten att befrias derifrån blott på det vilkor, att den i annan form lades på hans granne. Att regeringen rättat sig efter den af båda kamrarne och specielt den första framställda åsigten att lindring borde medgifvas i vederlaget för tackjernstionden fann tal. vara hennes skyldighet. Beträffande utlåtandena af kollegierna, på hvilka de föregående regeringspropositionerna blifvit stödda, erinrade tal. om en mycket betecknande omständighet, nemligen att i ett dylikt utlåtande en bergslag blifvit förklarad icke vara privilegierad hvilken sju månader senarei ett utlåtande från samma håll förklarades verkligen vara privilegierad. Om regeringen således icke alldeles obetin