Aftonbladet – 13 april 1871, sida 3

Tankar om försvarsfrågans betydelse och ställning af en landstingsman. TIL. Utom de undanflykter som frågan om indelningsverkets aflösniog framkallar till lif, söker en och annan komma undan sitt fosterländska samvetes manande röst med en ny undanfykt. Man förklarär sig sjelf fullt redobogen, men man anser sig hindrad att gifva det äskade svaret af pligten emot gitia kommittenter, iman till och med eftersäger hot om uppror; för den händelse att lagen skulle gå igenom. Man vb ej, hvad man härvid mest skall förvåna sig öfver hos det som förer sådant tal, antingen Han eger etfald och saknad af pligtkänsla, eller hans missaktning för åbörarens förstånd och pligtbegrepp. Talet om uppror stämplar talaren sjelf såsom en illojal medborgare, ty besvarade han sådant tal af sina kommittenter på det. sätt, hans pligt bjuder honom, skulle talet tystna. Detta tal bevisar blott ett förband mellan hans egen egennytta och deras, bvilkas ord han åberopar. Krypandet bakom kommittentornes rygg i allmänhet bevisar blott. moralisk slapphet och äfven i intellektuelt hänseende ovärdighet att utöfva representantkallet. Grundlsgen har gjort det. representanten till pligt att ej låta binda sig af andra föreskrifter, änrikets grundlagar. Inom de-gränsor, son dessa uppdraga för riksdags-! mannaverksamheten; har .representanten. att efter. sitt samvetö och sin uppfattning af hvad: som är rätt och hvad fosterlandets väl kräfver; sedlägga sin röst i voteringturnan. För att ban utan några konsiderationer, vare sig för styrelse eller till valmän eller riksdagspartier, ! eller till pereonliga förbållanden skall kunna j? följa sitt samvete, är den-slutna. väteringen föreskrifven såsom-regel i. vår grundlag. Om : det ock må anses vara en representants pligt att känna den orts. önekningaroch behof, som valt honom till reprösettatt; är det hans! åliggande såsom: hederlig: karl, att ej på för-: hand binda sig och sitt handlingssätt, utan ! låta detta bestämmas af hvad han efter sa-! kens utredning finner enligt sin öfvertygelse fosterlandets ställning bjuda. Omriksdags-! mannen har emottasit kellet för dess egen ! ekull, ej för Iucrstiva eller ärelystna syften, l gå her han uti medvetandet af. fullgjord pligt ; ett-eäkert-skydd mot hvarje puironaktR känsla af hvad som kan möta. honom från kommittenternas sida. Och vi äro öfvertygade att om och då riksdagsmannen ärligt upplyser. sina kommittenter -om -. skälen för sitt bandlingssätt;dessa. såsom -fosterlandsälskande män; skola: medförnöjsamhet: offra se gärder; hvilkas utgörande visar sig vara I nödvändigt för. ett älskadt fosterläånds för-1!; svar. Är. det tänkbart, att.de män, som, då 1 det är fråga om anslagstill-fättigvård, skol-; väsensskommunikationers förbättring, villigt , låva sina öron till-anslag, skulle vägra detta,1 då fråga är om fosterlandets sjelfständighet,; al hvars bibehållande hvar och -en medbor-1 gare, som kallar sig svensk, väl känner attl, han och hans efterkommandes såväl timliga gom andliga väl är-oeftergifligen betiogadt?! Detta tal om Kommittenter har utom den 1 lampna roliy.som den låter. den individ spela, som i denna sak förer det. påtungan,en djo-: pare betydelse, Denna vädjan till kommit-j tenters-förmenta önskningar är af den? stör-1 sta våda för det representativa samhällsskic1 kets utveckling. Denna författning fordrar ) af hvar och en, som är verksamr inom det : offentliga lifvet, :ansvarsfull och kraftig hand! ling, hvar på sin plats. :Den:fordrar för hvar) och en gora delteger i det offentligalifvet,l: att han åtpjoter: förtroende för. sin, vilja och ( förmåga att handla rätt, men ej att det för j troende-han erhållit skall ställa honomcibel L 1 roende af dem, af hvilkas förtroende hans offentliga verksatmhet är beroende. Tvärtom fordrar denna författning jemte detta förtroende sjelfständigt initiativunder. persönligt ansvar... Detta gäller från. och med ledamöterna i regeringen ned tillsden ringåste kom1 munalrepresentant. Och det är det samband ! som härigenom knytös mellan medborgarne, !! utan uppoffrande af den egpa gjelfständigheten, som sammeanhåller staten. Statsrådets ledamöc ter; hvilkas förmåga att verka beror.på detpers !: sotiliga förtroende de åtnjuta af-representans s terna, hafva stt intaga en ledande ställning i i förhållande till representationen och ahsvara inför. densamma, representante:na intaga enle liknande ställning tills sin.-valkrets och -an-1l svara inför densamma. Båda bära vid -ut-r öfbingen af sitt kall ansvaret för sina hafid-t lingar och hafva sjelfständigt initiativ härutionan. Statsrådet. upplyser representatioli nen om hvad rikets väl kräfver, handlar 1: sjelfständigtunder ansvar. Representanten i vägleder sina kommittenter om hvad han efter r in öfvertygelsö ansett rikets väl kräfvå ochsi öm representationens sträfvaänden, samt bärf wusvaret för sättet förrepresentantkallets ut-!n öfölog. Den ordnade sammanslutning och sl samverkan, som sålunda eger rum mellan på !g lika platser inom samhället ställda medborare Bifver detta enhet och kraft. Den en-u skilda ansvarskänslån, som tillika innebär an-!b var för det hela, är och blir den tyngdkraft,s: som sämmanhåiller staten; Vänd om förhållan1 let. Tag bort det personliga ansvaret ur det!b ffentliga lifvet. Lät statsrådet vara ett bliödt ej rerktyg åt riksdagen, dömma representanter u kylla sina fel-på kommittenternas uttalade ip neningar; — och hela samhället sönderfaller a ikt en grushög, i de särskilda individernas bi war för gig egennyttiga äflan. Debian väd!m sn tills kommittenterna är och blir derföre im ve rent samhällsupplösande beskaffenhet; Denst örrycker det moment, som ingår i personlig-! d: otsbegreppet; söm ligger till grund för den;la nöderna staten, såsom dess vigtigaste sam-,s sarhåilånde kraft, nemligen medvetandet aft: nisvar, hvilket medvetandei det representa-b iva sarihället är af så mycket ktörre bety-) else, som denna ansvarekäpsla är den enda le kt, som lägger band på representanters d itviska böjelse och egennyttiga sylten och v unebör den enda gäranti emot missbruk atn en öfverall kontroll höjda fria beslutatideätten I riksförsamlingen. Hvarje försök af js epresentanten. att krypa bakom sina okända e ch osynliga kommittenters rygg, blir derförå al ww förfarande, som atår i strid med det sem; m jällsskicks groadeatser,; som gjort honom till d: spresentant. Det är derför af största vigt. ni tt uppmärksamheten fästes på det lindrigast a agdt ohetärksamna ni sådana rikcdaok. la