Aftonbladet – 12 april 1871, sida 2

Himien är bättre än här, jag vill komma dit. Vi komma väl dit när tiden är inne, Nelly, sade Roland, men jag önskade det nu varit min tur i stället för hans. Ack! Hamish, jag önskar det verkligen. Geralds nedriga handlingssätt kan jag aldrig glömma. När nu din bok till slut vicner lagrar, så få du ej lefva för att bekransas af dem! Det milda ansigtet, i detta ögonblick strålande af en öfverjordisk klarhet, vändes mot Rolend. En bättre krona väntar mig,, hviskade han, .min Herre och frälsare vet huru tacksamt jag skall emottega den. Det otåliga skrapsndet af hästhofvar emot den hårdfrusna stenläggairgen på gatan utsnföre, påminte Roland att han ej fick dröja. I trappan mötte han Annabel och tryckte utan krus en afskedskyss på hennes läppar: Adjö, min älskliog. När jag kommer tillbaka är jag förvaltare på Sunny Mead. Rolands dröjsmål bade varit tillräckligt för att låta honom försumma ett bantåg, och aftonen var ganska lårgt framskriden, då han ändtligen var framme vid en station nära Sunny Mead. Då han stod i det kalla månljuset och såg sig omkring, oviss om-hvilken väg han skulle taga, tilltalades han af en betjent i livrå. Ber om ursäkt, sir, är ni mr Yorko?, Ja.n Jag är här med lilla vagaen för att hemta Br, Sirn Ah, är ni det? sade Roland, jag trodde Sunoy Mead låg helt nära stationen. Det är tio minuters väg att gå, sir, nen ag fick befallning att vara här och invänta varje tåg, tills ni skulle aniända Hur länge bar sir Viocent varit återkomnen från Paris? frågade Roland då vagnen ullade bort med dem, (Forts.)