Aftonbladet – 11 april 1871, sida 3

Hvad-var det då--som gjorde det omöjligt?a frågade presten. Detsamma då som nu. Jag kan ej yppa något, om jag kunde det, skulle jag vara mera nöjd dermed än någon af er-som hörde mig. Är det: enhemlighet; som blifvit dig anförtrodd? . Bede dröjde med svaret. Ja, på sätt och vis. Om jag skulle omtala hväd. jag vet, tror jag inte att det. är någon af de närvarande, — han såg-sig.omkring — som ej skulle vilja dölja det inom sitt eget bröst, likasom jag har gjort det.. Men du misstänker hvem den brottslige var? Jag gör det... Hvad uppdagandet angår, så måste vi ännu vänta derpå Nppdaganden sade presten trotsigt, det skall således, förmodar jag, aldrig -komma att inträffa. Jo, det skall inträffa, William, svarade Bede stilla. Försynen, tiden och tillfälligheterna, allt påskyndar detsamma. .Alletha Rye är oskyldig, jag kunde ej mera högtidligt bedyra det, om jag än vore döende, hon måste blifva försatt ifriliet.w Då det egentligen var för att afgöra frågan om hennes skuld eller oskuld, som man samlats hörs tycktessdet-nusej.vara mera att göra än att åtskiljas: En obehaglig känt sla af tvitvel, misstroende och hemlighetsfullhet hvilade öfver dem alla. Prestmannen gick sin väg, tydligt missnöjd. Bede Greatorex smög osedd för ett ögonblick sin hand i George Winters ochtryckte den tacksamt med en sorgsen blick. Derpå vände han sig till Kene; ; Ni kan ju gifva den. erforderliga ordern om hennes frigifvande, sir Thomas? Kan jag? svarade denne och vände sig