Aftonbladet – 11 april 1871, sida 2

dönd af allmänna meningen att viickeanse vödigt att kosta er rad på densamma. nd Telegrafen har framfört den icke så alldeles oväntadenyhsten, att den åldrige Thiers tröttoat på sin svåra och obehagliga ställping mellan de partier, som inationaltförsam? lingen uppträda allt hätskare mot hvarandra och genom sin fiendtlighet göra det omöjligt för honom att utveckla en kraftigare verksåmhet. Han hartderföre ansett sig nödsakad ätt förklara Törsatsliogen, att han änder dessa Omständigbeter icke kan förtfara att stå i spetsen förstegeringen: På semma gång I uttalen er önskap att återställa ord ningon, undandragen I oss medlen att göra deto — klsgade han. Lanjlais gjorde väl ett försök ätt rubbx hans föresats, men hän förklarade det vara sitt fasta beslut att afgä. Hvem nationalförsamliogen skall kunna uppleta. och. framförallt fyckas att förena sig om för att på ett i någon mån värdigt sätt fylla hans plats är icke lätt att sna. Tyvärr är det fara värdt, att detta blir ett nytt tvistefrö i det förnt så tillräckligt söndradelandet. ? Å andra sidan tycket den sorgligt ryktbara kommundrärmat i Paris med stors steg gå sin mer eller mindre tragiska upplösning till mötes, Kommunen har förlorat flereaf sioa militärchefer, söm blifvit dödade eller tilfångatagoa. Krigslyckan tyckes börja allt mer afgjordt ställa sig på TI dngstruppers das sida, hvilket måste ha till följd, att modet börjar sjunka i insprgöntlägret, men deremot: stiga hös den sånsade och ordningsälskande delen af-befolkningen i hufvadstaden. Lägges nu härtill splitet mellan skräckväldets ledande män — den icke minst vigtiga faktorn — så bli utsigterna för upprorzanhanget temligen mörka, Assi, som spelat en så storroll i dessa bedröfliga. tilldragelser, har störtats af sina egoa kolleger, som tåtit arrestera. honom. Redan under oroligheterna i Creozot beskylldes Han att vara Rouhers och Perriores verktyg och att tjena Internationals intressen. Hans anspråk att qvarstå både såsom medlem i kommunen och ordförånde för en afdelning af den fordna centralkomitån, en makt, -som rivaliserade med kommunen, var a anledningen till: hans arrestering. Från Verssilles berättas, att 22 med!emmar utträdt. urkommunen; denna är väl. äfven dem förutan tillräckligt talrik för att vända upp och ned. på alltiog i Paris, och egentligen är. det väl också nationalgardets centralkomit6, som terforiseråar staden, men denna afgång i massa är i alla fall ett tecken, att en del. af. befolkningen i Paris söker taga mod. till: sig att sätta en gräns för. den socialistiska rörelsen. Ett annat tecken är, att kommunen de sista dagarne icke kunnat uppspana några användbara tjenstemän. Det talas vidare om en tillämnad statskupp. Delescluz2, Pyat och Blanqui önska försoning och vilja sända delegerade till Versailles, Åfven från andra håll göras dylika försök. Två representanter för Paris i nationalförsamlingen, Floquet och Lockroy, ha återlemnat sina fullmakter för att sätta i gång underhandlingar mellan Paris och Versailles. Schoelcher, den fordte befälhafvåren för nationalgardets artilleri, stannar qvar i Paris i samma afsigt, men likväl utan att ha återlemnat sin fallmakt. Det berättas, att de tillsammans med flere meålemmar af nationalförsamlingen redan tagit flere steg för att åstadkomma en uppgörelse med kommunen, men att de ingenting kunnat uträtta. I Avenir nationales byrå haren sammankomst hållits. af deputerade och mairer i Paris för att rådgöra om utvägar till en förlikning. , En af de parisiska deputerade; den bekante Milliöre, har på gatukörnen i Paris anslagit en protest: mot det medborgerliga kriget, för hvilket han kastar-hela skulden på regeringon i Versailles och den exekutiva makten. Icke allenast kommunens organer,utan. allå andra tidningar i Paris, tillstyrka en uppgörelse i godo. Förs soninpspartiet fordrar 1 sitt program fullkömig frihet för valen till municipilråd i Paris. Emellertid blir skräckväldet i Paris argare ned hvarje dag. Kommunen har dekreteråt, stt alla vapenföre män, utan undantag Häd 17 till 37 åre ålder skola ingå i armön. Beslutet har väckt den största: bestörtning i Paris. Redan nu måste man släpa nationalsardister ur husen ut i striden, och insursenterna hålla vakt vid bangårdarne för att örhindra krigsduglige personer att. afresa. Nya marschregementeti uppsättas. För att vetrygga sig för ståndrättsdomar från regeingens sida, har kommunen bemäktigat gig lere ansedda män, blad ändra erkebiskopen Paris Darboy och pastorn vid. Madeleineyrkan såsoni gisslan; samt. beslutit, att två adane skola afrättas för hvar och en af de å motsidan skjutna fångarne, Kommunens fficiella tidning offentliggör en proklamation,