1 Stockholm den 28 Mars 1871. Mankell. i 8 1 d ; Detta Genmäles har synbarligen blifvit så leffattadt, att vi, till följd af det otillständiga skrifsättet, skulle vägra införa detsamma. Vi kedja emellertid våra läsare om ursäkt, att E lvi — oaktadt vi utan tvifvel bort tillbakavisa denna skrifvelse, så full af Hetsiga och L opassande tillmälen och så fallkomligt innebållsjös såsom antikritik betraktad — likväl .jinfört densamma; vi ha nomligen, nppriktiet sagdt, icke velat bereda hr Mankell den til I fredsställelsen att kunna säga, att man vägrat honom komma till orda; och att kunna I klaga bittert deröfver såsom eh ny förfölI jelse, till de många, för hvilka han under en llång följd af år varit föremål. Ty såsom så många andra stora och märkvärdiga män har br Mankell, vid sidan af sina stora förträffligheter, en liten svaghet, som efterhand synes ha antagit karakteren Jaf passion; det är svagheten att vilja spela martyr. Om kapten J. Mankell, efter att Junder loppet at många år ha varit permitterad, får sig pålagd samma tjenstgöringsskyldighet som hans kamrater vid regementet, så blir han derigenom en martyr för frihetens heliga sak, som ovilkorligen kräfver hans vistelse i hufvudstaden. ) Om någon talare inom Andra kammaren vågar uppträda och utan den ellrariogaste skymt af personligt utfall endast undersöka beskaffsnelen af ett hr Mankells rezonnement och visa, att premisser och slutföljder icke stå i det iogaste logiska sammanhang med hvarandra, då tager hr Mankell genast martyrminen på sig och talar i en ton, som utgör en blandning af ädel indignation och djup resignation, om det cyniska hån och om den förföljelse, för hvilken hen naturligtvis måste vara ett offer. Och när han, som så ofta och så konsiderationslöst kritiserat andra, sjelt framlägger ett förslsg och detta blir föremål för kritik från pressens sida, då kan detta endast betraktas såsom en ny förföljelse, en ny stråle i martyrgiorian. Det bjelper icke, att kritiken icke innehåller det allraringaste personligt, att den endast utgår från det varmaste intresse i sak och att den med en eljest ovanlig och för många utan tvifvel tröttande utförlighet redogör för det kritiserade förslagets alla delar och dess motiver. Det är och blir ändock ingenting annat än personlig förföljelse, ett sträfvande att nedsebla och tillintetgöra, ett vitnesbörd om hätskhet och obillighet, och för att martyrskapet i detta hänseende skall bli storartadt i deras ögon, som blinåt tro på hr M:s ofelbarhet, måste det insinucras, att kritiken kommer från det officislla hållet; ty det är ju endast på det hållet, som det kan falla någon in att vilja kritisera hvad hr M. säger eller skrifver. Det är en mycket vanlig metod, som begagnas af dem som skrifva genmälen, att förklara, att man citerat dem oriktigt, i så måtto, att man endast anfört stycken af hvad de yttrat; en replikerande författare skulle aldrig känna sig fullt belåten, om man icke aftryckte hela hans arbete. Men aldrig har talet om lösryckta ställen utan sammanhang, varit så helt och helt obefogadt, som uti ifrågavarande fsll. Vi ha vemligen i ett Sprumanheng ordagrant aftryckt tre hela oktavsidor uti hr Mankelis ifrågavarande afhandling (sid. 63—66) och dervid just för opartiskhetens skull tagit med sid. 65, der hr M. talar om indelningsverkets olägenheter. Och en sådan citation behagar hr M. kalla för förvridning, förvrängning och förfalskning,. Af våra artiklar i ämnet framgår för öfrigt ganska tydligt, att ändamålet med ifrågavarande citation var, icke att ådagalägga, att hr Mankell förut ovilkorligt hållit på indelningsverkets bibehållande, utan att nd M. förut visat gg till fullo förstå, hvari de indelta truppernas värde som stamtrupp egentligen består och att detta icke får beräkn28 blott och bart efter öfningsdagarnes antal, samt att han förr funnit sig af sitt samvete som sakkunnig militär manad att klart och tydligt uttala den satsen, att om vi icke skola ha verklig stamtrapp, måste vi åt den mobila styrkan ge minst samma krigsbildning som norrmännen och danskarne ge åt sina armåer. Den skrift, hvarur den ifrågavarande citationen blifvit gjord, ha vi för öfrigt icke framletat? ur någon dunkel gömma. Det är en afhandling, införd i Krigsvetenskapsakademiens tidskrift 1867. Efter hvad hr Mankeilgifver vid handen, lärer den dessutom äfven blifv:t särskildt utgifven af trycket, hvilket vi verkligen ej visste. Det synes då som skulle densamma ha erhållit en mycket tillröcklig publikation och ba framträdt med anspråk på att utgöra författarens grundligt öfvervägda hufvuduttalande i frågan. Då hr M. nu är så misslynt öfver att vi citerat en för fyra år sedon publicerad afhandling af honom, blir det högst besynnerligt att han för bedömandet af de strategiska grunder, på hvilka han vill stödja Sveriges försvar, hänvisar till långt äldre arbeten af honom, hvilka man möjligen kan ha något skäl att antaga, att han nu skulle betrakta såsom en öfvervunnen ståndpunkt, sedan den ledande gp og synes ha blifvit, icke hvad som är mer eller mindre dugligt i militäriskt hänseende, utan hvad som mer eller mindre smakar landtmannapartiet. Vi ha haft all möjlig anledning att vid kritiken öfver hr Mankells förslag betrakta den ståndpunkt han ou intager i strategiskt hänseende sågom fullkomligt ny och lämpad, såsom han säger, efter förhållanden, som äro helt annorlunda, och hvar och en som har tillgång till hr Mankeils motion, hvilket lyckligtvis alla riksdagsmän ega, kan der, genom den enkla operatiopen att läsa innantill, på sidan 64 öfvertyga sig, huruvida vi gjort oss skyldiga till någon öfverdrift, då vi sagt, att hr Mankell i icke oväsentlig mån stödjer sin försvarsplan på och motiverar den ringare krigsbildning, han föreslagit, med den omständigheten att vårt land medgifver utrymme till undvikande. Det enda ämne, hvarutionan hr Mankell haft bjerta till att i sitt s. k. genmäle försöka en gendrifning, är frågan om befälsbildningen. Emot hr M:s här gjorda försäkripgar om den höga befälsbildning, som skulle bli en följd af hans förslag, är det tillräckligt att erinra derom, att den grundläggande humanistiska bildning, som skulle forvagn RÄväl af macorehefäilat cam dot farta han om bl TR ot FA Pra BO bind Fö Q Mo kr Ks D BI FD IN RR MM MH M Eh Må MA er KD vt rt hr Jr Je kr ft Bg fr Lacke fel OR ä ANV