Genmiile med anledning af granskning af hi Mankells förslag till ny härordning. När jag till offentlighetens och riksdagens bedömande öfverlemnade det af mig uppgjorda förslaget till hufvudgrunder för landtförsvarets ombildning, hade jag på förband fullkomligt klart för mig, att detsamma med den häftigaste ovilja skulle emottagas från det officiella hållet, och att jag derifrån ej skulle kunna påräkna den allra tarfligaste rättvisa. Jag visste mer än väl, att förslaget skulle framställas som något så monstruöst enfaldigt, ja rentaf orimligt, att jag borde blygas för att hafva kommit fram dermed. Sedan salig Stockholmspostens tider kände jag af erfarenhet, hvad jag från den sidan, der likväl hofsamhet och värdighet så väl vore På sin platz, hade att vänta mig af hätskhet och obillighet. Allt detta har äfven sedan riksdagens början rikligen kommit mig till del. Man har ej sparat något medel att nedsabla och tillintetgöra det arma förslaget. Särdeles har i detta hänseende en artikelförfattare, för hvilken Aftonbladet benäget öppnat sina spalten visat sig ovanligt nitisk och verksam. Och samvetsgrannt har han, det måste man erkänna, begagnat sig af det vanliga medlet, när man ej känner sig stå på riktigt säåker grundval, nemligen. att medelst förvridning förvrängning och förfalskning, samt anförande al lösryckta ställen, utan sammanhang med det föregående eller efterföljande, framkalla en karrikatyrbild, som för en och hvar; hvilken är benägen att tro på dess verklighet, måste synas i hög grad löjlig och äfventyrlig. En bland hans förnämsta uppgifter har varit, att visa inkonseqvensen me!lan mina förra och nuvarande åsigter i försvarsfrågan och särdeles att jag förut ovilkor!igt hållit på indelningsverkets bibehållande. Och för detta ändamål har han framletat en liten skrift, som jag för fem år sedan, då förhållandena voro helt annorlunda, författade, samt ur densamma utplockat åtskilligt, som syntes honom lämpligt, dervid noga aktande sig att äfven meddela sådant, som kunde förtaga verkan af det utplockade, fastän det dermed stod i sammanhang. u kan till en början allvarligen ifrågasätta, huruvida den omständigheten, att jag möjligen skulle hafva ändrat åsigter, i och för sig utgör något tillfyllestgörande skäl, hvarföre det af mig nu ramlagda förslaget skulle vara odugligt, att mina sednare åsigter skulle vara sämre än mina förra. Detta torde först böra bevisas. Emellertid skola vi nu se till, huruledes det förhåller sig med den mig påbördade omkastningen. Den nyss omnämnda skriften bar titeln: Tankar om vilkoren för svenska krigshärens ombildning till en folkbeväpning.. Hvad innehöll denna skrift verkligen? Enhvar, som gör sig besvär att genomögna densamma, skall finna, att den hufvudsakligen var en militärisk-statistisk utredning, som hade till ändamål att för läsaren underlätta en jemförelse mellan Sveriges och andra länders krigsförfattningar samt att i allmänhet gifva de med denna gren af krigsvetenskapen mindre förtrogne ett underlag för deras betraktelser angående lösningen af militärfrågan i Sverige. Hela den förra och större hälften at skriften var uppfylld af militärstatistiska data. Det var först i den senare och mindre hälften, som jag tillät mig en jemförande afvägning mellan tillämpningen af den schweiziska folkbeväpningen på Sverige och krigsförfattningens grundande på indelningsverkets bibehållande tillsvidare, jemte en utsträckt värnepligt. Å ena sidan visade jag, att den schweiziska folkbeväpningen, om den hos oss skulle antagas, betydligt måste modifieras och lämpas efter svenska förhållanden, samt att den i alla händelser tog i anspråk väsentligt ökade personliga uppoffringar. Men å andra sidan visade jag äfven, att, om man ville minska dessa uppoffringar genom bibehållande af indelningsverket, detsamma ovilkorligen måste lättas och ombildas. Jag hade härmed ett dubbelt syftemål i sigte, dels att erinra folkbeväpningens anhängare, som då ännu i allmänhet i densamma sågo en befrielse från de flesta militära bördor, om de stora personliga uppoffringar, den medförde, dels att försona den militära konservatismen, som då ännu i folkbeväpningen såg upplösningen af allt ordnadt försvar, med densamma, för den händelse den organiserades på goda militära grunder. Säsom hufvudvilkoret för indelningsverkets bibehållande tillsvidare förutsatte jag dock enständigt, att detsamma sålunda skulle kunna reformeras, att det tryckte lika på alla näringigrenar och kapitalvärden. En del af de i öfverensstämmelse dermed förekommande uttrycken har artikelförfattaren citerat, utan att likvisst dervid fästa tilläcklig uppmärksamhet. Jag åberopar mig derför ännu en gång på hvad i detta hänseende förekommer i broschyren sid. 70, aftryckt i Aftonbladets nummer 53. Å broschyrens sida 71förekommer vidare: Anser man således å ena sidan lämpligt, att minska de med folkbeväpningens införande förenade personliga uppoffringarne genom indelta armeng bibehållande säsom stam, då måste