Aftonbladet – 8 april 1871, sida 2

denna fråga. Kan ni ej säga oss det, mr Winter? Jag kan det inte,, svarade George Winter. Hvem det än var, så gick han hastigt utför trappan. Jag stod ofvarför och kunde ej uppfånga mera än en obetydlig skymt af honom., Men ni såg honom förut? — då han tittade ut i dörren. Jag såg ett ansigte, men det var endast för ett ögonblick. Hade jag då anat hvad som sedan befanns ha inträffat, så skulle jag måhända varit mera uppmärksam. Detta är således allt hvad ni har att säga 088? utropade Henry William Ollivera med rörelse. Ja. det är allt, men tillräckligt för att frikänna miss Rye Hvad är det ru, som du vet, Bede?, sporde mr Greatorex plötsligt. Du har ja erkänt att du redan från början misstänkte att det inte var ett sjelfmord? Bede Greatorex steg fram. Allss blickar riktades på honom. De två af åskådarne, som voro mest uppmärksamma betraktare, kunde ej undgå att finna, att han var långt mera upprörd än hvad som syntes på ytan och att ban gjorde våld på sig för att kunna tala med lugn. Domaren Kene betraktade honom med nyfikenhet, det var något i Bedes sätt som gjorde honom nästan brydd:. Det är ej mycket jag har att säga, började Bede till svar på faderns fråga och stödde handen tungt emet bordet. Hans ansigte hade en sjuklig blekhet och silfret i de fordom mörka lockarne skönjdes tydligt der han stod. En omständighet lät mig misstänka att det inte var ett sjelfmord, att det i sjelfva verket tillgått ungefär så som mr Brown beskrifvit det — nemligen att någon annan var skuld till Johns död. (Forts.)