Aftonbladet – 8 april 1871, sida 2

tryck, i det han lugnt och forskande såg på berättaren. Nej, lydde det lika lugna och bestämda svaret, jag hade ingen anledning att förgripa mig på mr Ollivera. Jag såg honom aldrig och tror knappt att jag någonsin hade hört någon omtalas med detta namn, förrän han redan låg i grafven. Men — ni mäste dock ha vetat att han bodde i mrs Jones hus vid samma tid som ni? Jag ber om förlåtelse, sir Thomas, men jag visste inte att hon hade andra hyresgäster än mig. Miss Rye, som jag endast träffade för några ögonblick i sender, nämnde aldrig något derom, inte heller tjenstflickan, och de voro de enda af husets invånare, med hvilka jag samtalade. Jag tänkte aldrig på annat än att mrs Jones hade förmaket för ezen räkning, så mycket mera som jag en gång sett henne komma ut derifrån. Nej,, upprepade han eftertryckligt, jag visste ej att mr Ollivera fanns i buset och om jag också vetat det, så skule jag ej försökt tillfoga honom något ondt. Orden voro enkla, men de buro prägel af uppriktighet, och Kene, som var van att studera menniskors utseende och uttryck, blef öfvertygad om att han talade sannt. Såvidt det angick Alletha Rye, tycktes hennes fängslande vara ett misstag. Kan ni gå ed på sanningen häraf, mr Winter ? När ni så önskar. De obetydliga omständigheter — de ljud, som nådde mig från mr Olliveras rum, har jag sannfärdigt uppgifvit. Miss Rye var så långt från att ha något att skaffa dermed som hon vid denna tid ej eng fanns hemma i huset, jag bedyrar det heligt. Hvem var mannen? frågade Kene — och mr Butterby gaf en föraktlig fnysning vid