Aftonbladet – 8 april 1871, sida 2

åsyn, drogs det genast sakta tillbaka och dörren tillslöts. Jag blef äfven skrämd och skyndade åter upp för trappan och förblef der tills gamma person) efter hvad jag för modar, kom ut igen, gick ned och lemnade huset. Jag följde snart efter, upphånn stationen på en omväg och lemnade oantastad Helstonleigb. . En tystnad följde på dessa ord. Presten var den förste att bryta den. Hans tankar tycktes hänga fast vid en viss punkt. Mr Brown; var denna person en man eller en qvinna?, Åh, det var en man, svarade mr Brown och gåg med bekymmerslös min ned på gin väst för att slå bort ett dammkorn. Det var deck för ögonblicket något i bans sätt, zom föreföll ett par af de närvarande besynnerligt — och dessa båda voro domaren Kenej och mr Butterby. Skulle ni kunna igenkärna honom?, återtog pastorn. Jag kan ej så noga säga. Det är väl möjligt. Ni kan stå bär och obesväradt erkänna att ni ej visste att ett mord blifvit begånget, Z Brown ? yttrade mr Greatorex med strängt allvar. På mitt hedersord bedyrar jag, sir. att ingen sådan misstanke då föll mig in, svarade skrifvaren och såg på den förre med en ärlig och öppen blick. Då jag sedermera arfor hvad som händt — och det var ej förr in flera veckor derefter — undrade jag verkigen på mig sjelf. Allt hvad jag kan säga derom är att jag troligen var alltför gripen af oro och ängslan för min egen räkning att vara emottaglig för andra intryck. Var det ni som gick in efter sedan mr; Bede Greatorex aflägsnat sig och begick detj ohyggliga dådet?, frågade Kene med efter