Aftonbladet – 6 april 1871, sida 3

DANMARK. Dansk Folketidende berättar, att till följ af en påstötning från vensterns bestyrelse et större antal folkethingsmän under sista veckan af riksdagssessionen uppdrogo åt några I män af de tre partierna inom folkethinget nemligen B. Christensen, Kleio och C. V Nyholm att förfråga sig hos regeringen, om hon icke vore villig att gifva riksdagen något meddelande om Danmarks politiska ställ. ning, särskildt med afseende på den slesvigska äfven om ett sådant meddelande måste ske för slutna dörrar, hvarigenom tilllika en offentlig interpellation inom thinget skulle förekommas. Konseljpresidenten och utrikesministern , grefve Holstein Holsteinborg svarade, att regeringen äfven utan någon uppfordring zkulle ha lemnat sådana meddelanden, om någon anledning dertill förefunnits. Men uvder den sevare tiden hade ingen förändring egt rum i förhållandena till utlandet, och ingenting häntydde på att någon sådan snart skulle inträffa, ty de olika rykten som i detta hänseende varit gängse voro alldeles ogrundade, Regeringen skulle anse det oiyckligt om saken för närvarande blef föremål för en offentlig förhandling, och kunde derföre icke heller se någon anledning att ändra det redan fattade beslutet om riksdagssessionens afslutando. Professor Henrik Nicolai Clausens 50-åriga embetsjubileum såsom akademisk lärare firades den 3 i deroa månad på ett särdeles vackert sätt af teologie studerande, Kl, 8 morgonen samlades omkring 200 rer a an idater och studenter på universitetslokalen och begåfvo sig derifrån kl. haif 9 i procession till Clausens bostad och helsade honom der med en för tillfället författad sång, hvarefter kandidat Madsen i varma ordålag tolkade deras känslor af tacksamhet för den vördade läraren, som alltid stått inför dem säsom en sapningens lärare, hvilkens hela väsende vitpade om en djup afsky för allt! som endast hade skönet äf sanning. Clausen yttrade i sitt svar bland annat, att vår tid är en nivelleringens tid. Man söker utplåna åtskilnaderna och det är många sådana som skola upphäfvas. Äfven svalget ; mellan, de bildade och obildade skall man söka fylla; men detta bör endast ske genom att höja de senare, icke genom att neddraga bildningen. Kunskap är ljus och kämparenlast för ljuset. -Teologerna borde såsom Kristi! stridsmän endast bruka ljusets vapen. Med lessa vapen hade talsren hela sitt lif igeom sökt arbeta och ville förtfarande göre let, ty ännu betraktade han icke sitt dagsurbete såsom slutadt. Han ville icke säga le studerande färväl, så länge bans ord ännu kunde finna ingång hos dem. KL 12 helsales han af universitetslärarne, anförde nf tniversitetets rektor, konferensrådet Madvig, cm i ett vackert och hjertligt til tackade ionom för allt hvad ban varit för universietet och fäderneslandet. I siit svar hänvi-: i sade Clausen på universitetets uppgift att gå! . spetsen för utvecklingen. Kl! I infunno sig ! 8 medborgare af-olika klasser, hvilka insamlat en summa af omkring 5000 rdr, betämd till. ett stipendium, som skall bära Olausens namn och användas efter hans föeskrifter. Studentförenivgen bragte honom ;ckså genom senioratet sin helsning. I anedning af detta jubilenm bar konungen ut. i iämnt professor Clausen till storkors af Dacwebrögsorden. ANDER