Aftonbladet – 6 april 1871, sida 2

låtna och utplånade, så kännes, det så godt att få förlåta dem som brutit något emot 055. Men jag vet inte att jag har något att örläta dig a, Gerald suckade djupt. Roland dör han satt i sin vrå, rörde sig oroligt. Jag hade så ärelystna planer för dig Gerald, och tänkte att jag skulle kunna blifva dig till be När min bok: kom ut hyste jag dåraktiga förhoppningar om att den skulle bringa så stora inkomster att jag dermed kunnat ställa diova affärer till rätta. Jag tänkte på dig lika mycket som på mig sjelf, du var en af de kära gamla vännerna från barndomsåren i Helstonleigh. Verlden försvinner allt mera för mina blickar, Gerald, men gamla tider ochdyra minnen äro ännu lifliga. Ja, jag hade hoppats att kunna göra något för dig, Gerald, men det var an norlunda bestämdt. Gud Fälsigan dig min vän! Han skydde och bövare dig, Han före dig på vägen till sig! ; Gerald kunde. ej. uthärda längre. . Sedän han gått, steg Roland upp, gick fram till Hamish och bekände snyftande allt, han tyckte sig vilja qväfvas om han skulle Hålla det doldt. ? Gerald Yorke var således den ovän, som Bått ogräs i. sin grannes. åker, Gerald var. den som gjort allt. Det var ett rr af outsäplig smärta för Hamish, en kort, plågsam kamp mot de menskliga passioner, hvilka ännu ville resa sig upp inom den lidande kroppshyddan, men snart togo milda och kärleksfulla känslor ut sin rätt, för att aldrig mefa lemna honom. För honom åter till mig, käre Roland, för honom hit att jag må få säga honom ord af bättre trösto, hviskade han med ett 1eande af obeskriflig frid. (Forts.)